Fototriss: tema Grönt

Veckans tema kunde inte hålla mig borta från fototriss längre. Det var länge sedan jag orkade fota med ett uttalat syfte men som sagt, när inspirationen finns överallt är det inte så svårt. Här är mina tre bilder på vekckans tema. Som dessutom är mina tävlingsbidrag när veckans bästa triss vinner ett presentkort till vandrarhemmet Castanea i Stockholm.

Vår! Eller faktiskt, även hit till Gävleborg har sommaren kommit. Förhoppningsvis för att stanna.

En ny kompis

Lilla A har en ny kompis, som bor i vår trappuppgång. I två veckors tid har lille C varit hackkyckling, bäst att passa på när det kommer in en som inte är van storasyskon tror jag Lilla A tänkte, men nu så. Nu är de vänner. Leker bredvid varandra utan att hela tiden vilja ha samma leksak. De drar i väg på upptäcks färd på eget bevåg fast tillsammans och båda två har en förkärlek för vattenpölar. En perfekt träff så att säga.

Och jag tror att Lilla A tycker det är gudomligt skönt att ha en kompis som inte storasyster bryr sig nämnvärt i. Någon som är hennes att söka med.

Och självklart så är det en icke trafikerad järnväg vi rör oss vid.

Vår, vår, härliga vår

För nu är våren här. Här i Gävle är snön borta. I helgen var det över 12 grader i skuggan och även om det blåste så kunde inte jag hålla mig inne. När min egen familj var antingen bortrest eller nedbäddade så var jag ute och spelade fotboll med grannbarnen. Underbart.

En annan sak som var underbar med helgen var hur lätt det var för Lilla M att acceptera att hon från ena minuten till den andra skulle följa med morfar ut på landet. Det var inte planerat men när Magnus nästan svimmade i hallen så insåg vi att det nog var en god idé´att försöka få lite avlastning. Sagt och gjort. Den enda invändningen Lilla M hade var att hon ville lördagsmysa med Roger först, sen åker jag till morfar och myser med dom.  ( Roger är fyrbarnspappan i lägenheten under som båda våra barn är väldigt förtjusta i) Och ja, eftersom hon redan dagen innan blivit lovad att gå ner och hälsa på i lägenheten under så fick hon ta med sig sin popcornpåse och stegade glatt iväg. När morfar sedan kom klev hon glatt in i hans bil, satte sig till rätta och vinkade morskt hej då till oss. Är faktiskt lite imponerad av den här ungen. Hon bara gör. Följer med. Även om hon kan visa när hon inte vill så är hon även otroligt trygg i sig själv. Säkerligen därför hon så tydligt visa missnöje när hon tycker det finns fog för det. Så hon var borta hela helgen och mest synd var det om lillasyrran som när hon insåg att Lilla M skulle fara till morfar blev hjärtskärande ledsen.

Men det ordnade sig, Lilla A var i slut änden nöjd med att få sova, sova och andas frisk luft där emellan och när vi väl åkte ut på landet för att hämta hem storasyster ja då ville ingen av dem egentligen åka hem.

Och på landet, där fick vi se årets första Vitsippor, höra tranorna skrika och njuta av att se naturen vakna till liv. Det är så en skulle bo.

Ett stort barn

Redan igår lovade vi Lilla M att få cykla till förskolan. Med hästminnet hon besitter så kom hon självklart ihåg detta när hon vaknade i morse. Fort skulle hon iväg, på med kläder de här är bäst att cykla fort och långt i mamma. De lilla lejinsen och päron klänningen. Sen fanns det inget stopp på henne. Ingen frukost ville hon ha och med resten av familjen på över 39 graders feber fanns det inget motstånd för den bestämda. Jag tänkte kanske att det med lite tur kunde ta en halvtimme åtminstone att ta sig till förskolan på cykel. Haha åt mig.

20130418-090658.jpg

20130418-090712.jpg

20130418-090732.jpg
De kapabla treåringarna. De som stannar vid järnvägsövergångarna, cyklar på rätt sida, pratar på konstant om vad som händer runt om dem. Som cyklar en dryg kilometer på under tio minuter. Kapabel så det förslår och stolt som ett fjäderfä. Mamma, nu är jag ett stort barn

Och de flexibla pedagogerna som tog emot oss 50 min tidigare, mitt i frukosten, dukade åt Lilla M och skickade hem mig att sova när de såg oss ute på gården. För jag hade tänkt härda ut i duggregnet fram tills det var dags att lämna. Barnens förskola växer lite för var dag. En skön känsla!