15 år och gravid

För något år sedan blev det allt tydligare att många unga blev gravida och väljer att behålla barnen. Inte bara snubblar jag över bloggar i stil med rubriken till det här inlägget, även tv-program i halvdokumentär stil finns det flertalet av och det som i dag väckte mina tankar och även samtalet kring hur VI skulle reagera var att det idag pratades om unga mödrar på radio och hurvida de fullföljer sin utbildning.

Oavsett vilka åsikter jag har kring det här ämnet så finns det så fort våra barn väljer att bli sexuellt aktiva en graviditet med i ekvationen. Jag hoppas att barnen den dagen de väljer att ta det steget med någon inser vikten i att skydda sig och jag tror det är där vi som föräldrar kan påverka våra barn när det det kommer till sex. Jag är av den åsikten att om man tycker sig vara mogen nog att ha sex så får man även vara så mogen att man kan stå för konsekvenserna. Det vill säga, den dagen man inser vilka risker i form av sjukdomar och vilken förändring det innebär att bli förälder eller för den delen att göra abort innebär, ja då är man mogen för ansvaret i att ha sex.

Vecka 37 med Lilla A i magen

Men om nu någon av flickorna i tonåren skulle släppa nyheten  - Pappa, mamma jag är gravid. Vad gör vi då? Hur tror vi som föräldrar att vi kommer agera i den situationen? Vad kan vi göra?

Jag och M har flera gånger landat i den fråganhur skulle VI reagera? Det kan vi aldrig veta och helt ärligt hoppas jag vi slipper få reda på det innan vi är närmare 60, men vi tror vi skulle reagera med glädje. Alla barn är en gåva, en ståndpunkt jag alltid kommer stå fast vid. Dock är det en gåva som kräver väldigt mycket av mottagaren. Både i form av ansvar, mognad och uppoffringar, men det är i sanning en gåva som fortsätter att ge, år efter år, dag efter dag.

Efter att ha pratat igenom det här har vi ( i dags läget ska tilläggas då eventuella tonårsgraviditeter är många år bort ) kommit fram till att vi skulle berätta vad det innebär att ha barn. Hur livet förändras och vilka uppoffringar man som vuxen är tvungen att göra när det kommer ett barn in i bilden. Vi skulle även berätta om vilken glädje barn medför, hur prioriteringar ändras och hur stor kärleken till ett barn faktiskt är. En annan sak vi vill berätta är vad vi gjorde som tonåringar, vilka friheter vi kunde ta oss tack vare att vi inte hade en tvååring att ta hand om och hur kul det var att ta studenten med mössan i handen och veta att framtiden var ett läskigt men oskrivet blad. Vi skulle försöka att inte lägga värderingar i samtalet utan lugnt och stilla berätta, dela med oss och minnas. Valet är i mina ögon alltid de blivande föräldrarnas och jag skulle personligen aldrig varken  kunna råda eller avråda någon till abort eller föräldraskap. Däremot kan jag bidra med mina erfarenheter och upplevelser. Beslutet är inte mitt.

Hur skulle du reagera och hantera en situation där ditt barn blir gravid tidigt? Eller har du kanske varit där själv?

Jag vill på inget sätt dela ut pekpinnar kring vare sig tonårsgraviditeter, unga föräldrar eller abort utan är rent och skärt nyfiken kring hur DU skulle reagera.