Just så känns det nu. Vet inte om det är för att jag är ovan att jobba men de dagar jag är ledig känner jag mig varken ledig eller utvilad. Det går i ett. Den här veckan är jag ledig idag och imorgon. Idag tvättar och städar vi och imorgon tänkte jag försöka hinna baka matbröd och bulla medan Lilla M är på förskolan för i helgen kommer jag sova gott på dagtid och jobba kvällar/nätter. Var dag är vardag.
Nog är jag medveten om att livet är inte alltid en fest men just nu känns det allt annat än festligt att jobba oregelbundna arbetstider. Visst fördelen är att jag kan sitta hemma förmiddagar mitt i veckan och gosa med Lilla A, jag och Magnus får faktiskt mer tid ihop med bara ett barn, och Lilla M får dagar eller delar av dagar då hon kan få vara med någon av oss utan att Lilla A är med. Men det är ovant att ena veckan kliva upp 03.45 för att nästa vecka sluta jobba 04.30. Det är tärande, inte bara på orken utan på tålamodet och kreativiteten, på alla plan.
Jag kan dock inte förneka att det efter nästan 22 månader hemma ( 19 mån egentligen eftersom jag jobbade heltid förra sommaren) är skönt att jobba. Det är skönt att komma hemifrån, ännu lite skönare att få längta efter de små men skönast är det att komma hem och faktiskt uppskatta det vi har. Vår familj. Men det är ovant. Jag är trött efter en arbetsdag och Magnus är trött efter en dag med flickorna. Det bästa är att det numera känns som avkopplande och ledigt att dra ut med dem i vagnen, leka i lekpark eller bygga duplo inne på Lilla Ms rum. Tidigare har det varit ”måsten” något vi gör ” nu igen” för sjuttioelfte gången den här kvarten. Nu är det kvalitets tid med mina barn, nu är det något jag längtar efter och har ett helt annat tålamod till. DET är skönt. DET är en vinst.
Så även om livet inte är en fest var dag så är vardagen fin den med. Trötta, lite små griniga, skitiga och jäktande är vi ändå tillfreds. Vardagen går ihop och vi får både äta och sova gott med dem vi älskar. Kan vi egentligen önska oss så mycket mer av livet?




