Snart är hon ingen bebis längre

För ungefär två veckor sedan, eller är det kanske tre, började Lilla A stå utan stöd på riktigt. Inte bara de där tio sekundarna med en nalle i handen helt ovetandes, utan medvetet. Allt längre perioder och från en dag till en annan tog hon sig från sittande till upprätt utan stöd.

20120307-202258.jpg
Så klart så har vi inte lyckats fånga detta på bild, före idag vill säga. Oftast om vi plockar fram kamera eller telefon vill hon ha den så fort som möjligt så då är hon nere på alla fyra innan vi hunnit tänka chees. Men idag lyckades Magnus. Jag klockade och som längst stod hon 3 minuter. Väldigt lång tid. Säkert som tre timmar för oss vuxna. Jag har på känn att hon snart går omkring här hemma för det börjar bli mer och mer vågat när hon går mellan mig och Magnus eller mellan möbler. På så många sätt är hon verkligen Lilla Ms syster. Om hon går innan den 17:e mars är hon tidigare än Lilla M, men jag blir inte förvånad om hon prickar in just den sjuttond. Bara för att vara på dagen lika gammal som storasyster.

20120307-202658.jpg
Den dagen Almutt börjar gå börjar en ny era här hemma utan bebis i huset men med två barn. Det kommer kännas konstigt, vi som näst intill oavbrutet varit med bebis i över två års tid. För det är verkligen ett helt nytt barn vi har där hemma, ett upprätt.

Om ni undrar hur jag kan veta på datumet när Lilla A är lika gammal som Lilla M var när hon började gå så är det ganska lätt när båda är födda den 28:e.

För att du gör mig så stolt att jag vill gråta

Nu tänker jag skryta lite för i söndags gjorde Lilla M mig så stolt. Vi åkte på barngympa utan blöja i vare sig ficka eller på kroppen och väl framme gick hon utan att bli tillfrågad på toaletten och kissade. Efter gympapasset gjorde hon detsamma. Sen var det dags för fika och eftersom det inte fanns äggfria kakor och bullar fick Lilla M en banan som hon åt med god aptit. När den var slut ville även hon ha bullar. Uppgivet ( för att det alltid blir bråk när hon inte får fikabröd) förklarade jag varför det inte gick och hennes förnuftiga svar var vill inte klia mamma. Leka istället. Så travade hon iväg till dockan och kojan medan de andra barnen åt en till bulle.

Det är svårt att inte bli stolt i det läget. Hade som jag skrev förväntat mig gråt och högljudda protester men de uteblev och hon lekte sedan fint tills det var dags att åka hem. På hemvägen tog vi sällskap med Zakkajja och när våra vägar skildes åt, på grund av att vi tog olika bussar, hade jag också förväntat mig skrik och gråt men nej, lika snusförnuftigt säger hon då Hej då Zakkajja. Lilla M åka hem till Lilla A och äta middag med mamma, pappa och Lilla A. Jag är hungrig, mamma hungrig också? Sen väntade vi, tittade på hundar, vagnar och bussar i några minuter innan vi klev på bussen. När jag visade vår SMS biljett travade hon iväg och tog en plats, klättrade upp och klappade sedan på sätet när jag kom. Ska tilläggas att det var med förskräckelsen i halsen över att hon försvann. Sen satt hon som ett ljus på bussen, proklamerade för alla som gick förbi att hon inte fick trycka på knappen innan vi var hemma och sen klev hon av bussen, vinkade hej då till den och stegade glatt hem.



Älskade barn, när blev då så stor? Och förnuftig? Du gör mig så stolt att det gör ont. Med stoltheten över dina framsteg och din utveckling kommer även vetskapen om att du börjar bli stor, min stora lilla redan så stor. Vackra barn!