En revolutionerande sömnmetod. Eller?

På bokrean i år köpte vi en bok som enligt olika föräldratidningar och några recensioner skulle innebära en sömnrevolution -Kaninen som så gärna ville somna: en annorlunda godnattsaga.

20130310-102443.jpg

Jag vet inte vad jag tycker om den. Visst vi har bara läst den två gånger och Lilla M har somnat båda gångerna. Varken snabbare eller smidigare än med någon annan bok. Däremot så märks det att språket i boken är för direkt. Berättelsen riktas i många fall direkt till läsaren med (namn) och boken är skriven med ett konstigt språkbruk med punktering i meningar som känns ofullständiga och nästa ”mening” blir en uppmaning nu. Eller du (namn). Lilla M är ändå bara tre år men ifrågasätter berättelsen. Vad ska kaninen göra nu mamma? Varför säger du mitt namn, jag är inte i boken mamma Hon blir mest irriterad och tycker den är obehaglig. Hittills har hon tagit boken och stängt den, hållit för min mun, gått ut ur rummet och hämtat en ny bok och högt deklarerat Kaninen är tråkig mamma. Och konstig..

Ett urdrag ur boken:

Kanin kände sig tröttare när han tänkte på alla lekar och hur trött han kunde bli efter och före han och du ska somna, nu.
Alla ljud han hörde fick honom och dig [namn], att bli tröttare och tröttare. Han skulle snart somna, men visste inte. Nu. Hur snart och hur nära sömnen verkligen är. Hur bilden av honom själv sovandes, nu blir tydlig och kommer allt närmare.

Ni ser själva. Hemskt språk, konstiga syftningar och osammanhängande. I alla fall tycker jag det men jag kanske är petig? Och anvisningarna (gäspa, betona osv) känns som taget ur ”högläsningens ABC”

Visst det finns passager i boken som är bra, när författaren användt suggestivt språk så att trötthet blir (mer) påtaglig. Men det är sådant som en uppläsare kan få till med vilken godnattsaga som helst. Gäspningar förstärker alltid och jag personligen behöver ingen hjälp med att använda mitt kroppsspråk för att förstärka en känsla. Inte heller har jag problem med att läsa med inlevelse.

Min åsikt är att denna bok är perfekt för den osäkra/ovana högläsaren som ska läsa för ett barn som inte är van att lyssna så noggrant. Barn som lyssnar börjar ifrågasätta logiken i hur historien berättas och den vane högläsaren kan få samma effekt med vilken bok som helst.

Revolutionerande dålig är min åsikt. Men den funkar säkert för andra men jag kommer hålla mig till Paddington, Lotta på Bråkmakargatan och Pelle Svanslös i fortsättningen.

Så mitt svar på frågan i rubriken är NEJ, detta är ingen revolutionerande sömnmetod. Hos oss.

Ännu en morgon

Mamma mamma ukost, ukost, ukost Bredvid min säng står Hon. Drar obönhörligt i mitt täcke. Frenesin växer mamma, mamma är du mamman, alltså jag, ger upp. Kastar sömntablett tunga ben över kanten. Kylan kryper på min nakna kropp.
Barnet som nyss stod vid sängen och ropade är redan halvvägs till köket. Alltjämt sjungande sim morgon melodi. Mamma, Amma äta nu. E du?
Darriga ben, blottlagda fötter mot iskallt linoleum. Glömde vi stänga fönstren igår? från köket hörs allt jämt Mamma, Amma äta nu. E du? . Naken kliver jag ut från sovrummet, skyggar tillbaka av sol genom skitiga fönster när jag når köket. Hasande behjälpligt skylande mina bröst packar jag fram yoghurten. Mamma, Amma äta nu. E du? Kylan från kylskåpet får mig att darra lite mer. Müsli, vart är den förbannade müslin? Trött. Mamma, Amma äta nu. Du med? Nej kära barn. Mamma måste sova Hittar den i skåpet. På sin vanliga plats. Två matskedar. Lilla A är nöjd. Jag återtar min plats under täcket. Det har blivit kallt där med. Somna om. Somna om. Somna om. Mamma. Äta mer! Mer mat! men nu har Magnus kommit på fötterna. Stänga av. Somna om.

God morgon.

Veckan kan bara bli bättre

Så startar min vecka, med tanken att resten bara kan bli bättre. Förhoppningar om barn som sover. Grannar som inte börjar borra i betongvägg vid 08. Med en känsla av kortslutning i huvudet efter en helg med alldeles för mycket aktivitet i förhållande till vila för mig.,

Det kan bara bli bättre.

Om en nattgäst eller syskonkärlek

När Lilla M efter en timmes otröstlighet, efter att ha vaknat upp i bilen utanför vår port istället för hos farmor och farfar, plötsligt kommer till sans och säger jag vill sova med min lillasyster inatt. På madrassen på hennes golv så hon inte vaknar och är rädd i natt då vet jag inte hur jag ska kunna hålla tårarna tillbaka.

Hur ska vi kunna neka denna begäran och löfte om trygghet för lillasystern från storasystern? Så nu har Lilla A en nattgäst.

Kulturskillnader

Älskar artikeln om nordiska barn som sover ute på BBC magazine, hur förfärad författaren verkar över att vi låter barn, ja till och med spädbarn, sova ute i minus 5 grader, det författaren nedan kallar freezing cold.

Would you put your baby or toddler outside in the freezing cold for their lunchtime nap? Most Nordic parents wouldn’t give it a second thought. For them it’s part of their daily routine.

Snacka om kulturella skillnader, men även förutsättningar. Vi är vana, har själva sovit ute och sett syskon, kusiner och grannbarn göra det och då blir det naturligt att ställa ut de egna barnen. Att vi sedan har en förskola som på näst intill enad front förespråkar utevila gör sitt till.
Sen tror jag att nordiska länder har en mer avslappnad inställning till sina barn, i Storbritannien upplever jag att de helatiden förutspår en hotbild medan vi mer ser möjligheterna. Men det är bara min känsla, inget jag har belägg för.

Våra barn har alltid sovit ute när tillfälle givits. + 25 eller – 25 är oviktigt så länge de är väl tempererade. Jag förespråkar att barn sover ute. Gör du?

 

.