Behovet eller begäret?

När jag ligger sjuk funderar jag mycket. Det är säkerligen inget specifikt just för mig men när kroppen knappt orkar ta sig till toaletten då finns det inte så mycket annat att göra. Sova och fundera. Mina tankar har den gångna helgen fokuserat på tvättmaskiner kanske för att den har gått varm hos oss hela helgen eller för att jag inte vet hur vi skulle ha klart oss utan den. Vi har, och när jag skriver vi menar jag de 5 år som jag och M varit sambos, inte haft någon. Innan mitten av januari vill säga då vi fick en installerad i lägenheten. En tvättmaskin ingen tumlare. Det innebär att vi har klarat oss alldeles utmärkt utan tvättmaskin med två blöjbarn, en som pottränade och den andra som kräktes och annat skit och kladd. Vi har klarat oss jäkligt bra faktiskt. Men jag klagar inte just nu. Det är skönt att ha en i badrummet. Att kunna starta en maskin när alla handdukar som var rena har använts till att sanera nedkräkt parkett.  Ett behov har fötts. Behovet av det enkla i vardagslivet i form av en tvättmaskin. Eller diskmaskinen som flyttade in samma eftermiddag. Idag är det svårt att tänka sig vardagen utan den med. Inte fullt lika oumbärlig men guld värd ändå.

Men det är ändå, i mina ögon, två maskiner vi klarat oss bra utan tidigare men nu när de väl flyttat in vet jag inte om jag vill klara mig utan dem. Behovet är fött.

Så kan jag tycka om mycket. Det kan klagas på att bilar är för gamla, att en inte har den senaste färgen på Kitchen Aiden, att mobilen inte har den högsta siffran eller att lägenheten inte uppgraderats till ett hus, men till syvende och sist vari ligger behovet av allt detta? Vad är egentligen skillnaden mellan en iPhone 4s och en iPhone 5? Jag vet vad skillnaden är rent utseendemässigt och prestanda mässigt men vad gör den för skillnad i livet? Vari ligger behovet? Visst att en ny(are) bil skulle vara trevligt men vår Ford från 1995 rullar och kostar minimalt med pengar/år. Den kostar nog mer svordomar från mig än kronor om jag ska vara helt ärlig. Och hus, visst drömmer jag om ett hus, eller radhus, med en egen lite trädgård men det enda behov jag kan komma på att det skulle stilla är det att kunna släppa ut barnen på tomten och inte behöva vara med i samma utsträckning som nu. Det krävs förvisso att de blivit lite äldre först men ja ni fattar.

Så frågan som jag egentligen försökt klura på medan tvättmaskinen dunkar är – vari ligger skillnaden mellan behov och begär? Och är det inte så i dagens samhälle att det som tycks vara ett behov, eller kanske tillskrivs ett behov, snarare är ett begär? Jag vet inte och det är därför jag klurar.

Sen har ju självklart alla olika behov och begär, men har inte behoven ökat väldigt mycket de senaste 10-20 åren? Eller är vår generation bara lite mindre kapabel att klara oss utan det senaste eller är det genom tingen vi får  vår identitet och omvärldens  respekt?  För ju mer jag tänker efter desto mer inser jag att mycket av den konsumtion som vi bidrar med i det här hushållet är lyxkonsumtion. Att stilla ett begär snarare än ett behov. 

Earth hour

Nästa lördag, den 23 mars klockan 20:30 är det dags för 2013 års Earth hour. Timmen då vi alla ombeds släcka ner lampor, hushållsaparatur och TV/stereo/dator för att visa att vi vill kämpa för en grönare jord. En mer hållbar situation. Inte bara för oss utan främst för dem vi lämnar efter oss. Barn, barnbarn.

Vill man göra mer för vår jord än bara släcka lampan under en timme finns det smarta energispartips att tillgå. De på bilden nedan har jag hittat hos Compricer.

Energibesparing

Det finns även något som kallas Ekologiskt fotsteg. Ett mått på vilken påverkan vi som individer gör på jorden. Inte bara i vår direkta närhet utan jorden som helhet. På den sidan kan du läsa på mer om vad det innebär att leva medvetet samt göra ett test för att se efter hur stor påverkan just DU har. Även om resultatet är lite godtyckligt så tycker jag ändå det är en tankeväckare Jamen just ja, DET kan jag ju skippa.

Så nästa lördag 20:30 då släcker vi lamporna, datorerna och TVn. Jag vet ju i och för sig att jag och Magnus är i Stockholm då och förhoppningsvis sitter och myser på någon restaurang men vi får käka sushi så påverkar vi inte miljön. Eller?

Att Gratulera är inte att uppmärksamma Internationella kvinnodagen

Det här inlägget är delvis en Repost från 2012 och 2011, efter citatet är tillagt idag. Tycker fortfarande det gäller för hur jag ser på den 8 mars så därför väljer jag att posta även det gamla inlägget. Inlägget från året då jag blev feminist. På riktigt och inte särartsfeminist. 

 

” Idag på P3 (har glömt vilket program det var) så hade de skickat ut en reporter på stan som frågade hur folk hade eller skulle uppmärksamma Internationella kvinnodagen. Standard svaret var Jag ska ringa min mor/dotter och säga grattis. En lastbilschaffis skulle ge sin sambo/fru en bukett blommor för Hon hade ställt upp så mycket på honom när han jobbade runt i Europa. Tagit hand om barnen, hemmet och så. Jag reagerar väldigt starkt på dessa firanden/hyllningar. Det dessa personer verkar fira är förlegade normer som lever kvar. Är det inte just det här vi vill komma ifrån? Jag vill då det.

Jag varken firar, hyllar blir firad eller hyllas idag. I ett samhälle där den 8 mars allt mer tenderar att likna Alla hjärtans dag eller Mors dag tycker jag att vi har hamnat snett. Den 8 mars kallas Internationella kvinnodagen av en anledning, kvinnors rättigheter världen över ska uppmärksammas lite extra idag. Precis som att mamma eller mormor uppmärksammas på Mors dag och älsklingen uppmärksammas på Alla hjärtans dag så ska Kvinnors rättigheter uppmärksammas idag. Om även den 8 mars ska bli en dag då kvinnan firas för sitt kön har dagen helt tappat sin mening, snarare så blir det motsatsen till vad den stod för i sin ungdom som i så fall lyfts fram.

Läser runt lite i olika stora och små medier och skam till sägandes så tycker jag faktiskt att Aftonbladet lyckas bäst med att just uppmärksamma kvinnors rättigheter, eller bristande rättigheter. I många andra mindre, oberoende medier handlar dagens debatter och krönikor om hur kvinnan i Sverige, ett av de mest jämställda länderna i världen, kan få det bättre. Visst vi kan få det bättre, men i förhållande till andra har vi det bra, riktigt bra.

Så om vi inte kan uppmärksamma kvinnors missförhållanden varje dag så kan vi väl i alla fall uppmärksamma det idag. Inte fira, inte hylla utan uppmärksamma.

Internationella kvinnodagen blir förövrigt 101 (103 åe 2013) år i år. Först 1944 likställde FN kvinnor och mäns rättigheter och så sent som 1977 uttalade de sig och förordade att alla länder borde uppmärksamma Internationella Kvinnodagen den 8 mars. ”

 

Jag förstår ärligt talat inte varför vi kvinnor accepterar detta, jag skriver vi för jag tror ändå det är många som blir glada över ett grattis, ett extra telefonsamtal eller blomkvast idag. Självklart blir jag med glad när jag får uppmärksamhet men det ska vara för rätt saker, inte för att jag är född med en vagina och kan föda barn, städa och laga mat utan anledningen ska vara för att någon uppskattar mig. Det jag gör. Men inte idag just av alla dagar, det finns det 364 andra dagar till.

Idag är dagen då vi ska stå upp för vår rätt att inte bli gratulerade för vad vi är utan vem vi är men är  det egentligen på den grunden vi gratuleras? Att vi 364 dagar om året lever under förtryck och att 1 dag om året är till för att uppmärksamma detta?

Idag ska vi bli uppmärksammade för att det fortfarande är så pass många kvinnor som lever i förtryck. Inte bara under våldsamma män, i samhällen där kvinnor förtrycks regelrätt utan för att den könsnorm som kvinnor identifieras med är förtryckande. Förminskande. Den 8 mars uppmärksammas för att dina och mina döttrar ska få samma förutsättningar i samhället som sina bröder. Det är internationella kvinnodagen för mig. Ge oss åter hoppet om en jämställd värld. Ett jämlikt samhälle. Om någon skulle säga grattis till mig idag är jag rädd att denne någon åker på en smäll. En motfråga kan jag garantera.

Så kära systrar grattis är bara ännu ett sätt för patriarkatet  att befästa sin överhet. Ifrågasätt, diskutera och kräv att bli sedd och bedömd utifrån dina kompetenser inte ditt kön!

Glöm inte  att efter 15:52 jobbar kvinnor gratis. Gå in  och delta i kampanjen mot detta.

Feminist javisst!

Ännu lite mer genus i min blogg

Hen. Hen. Hen. Hen. Han. Hon. Jag gillar hen. Ordet fyller sin funktion väldigt ofta tycker jag och ju mer jag använder det desto större användningsområde hittar jag dessutom. Som i förra veckan till exempel då Lilla M upptäckte sången En elefant balanserade. Ni kan säkerligen texten som går

En elefant balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte han var så intressant,
han gick och hämtade en annan elefant.

Två elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

osv

Var i ligger behovet i att det ska vara en elefant av manligt kön som balanserar? Eller en av kvinnligt kön med för den delen? Det är en elefant. Alltså kan jag enkelt och korrekt byta ut ordet han ( eller hon) mot hen. Jag älskart! Tänk att jag genom att göra det slipper lära mina barn att det visst bara är elefanter av ett visst kön som kan balansera. Eller snickra, laga mat, diska, tvätta, laga bilen eller något annan syssla som anses vara befäst vid ett visst kön.

Sen har vi aspekten då jag faktiskt inte vet vad det är för kön på en person. Som i all akademisk litteratur jag har tillgodogjort mig, vari ligger det väsentliga att i en bok om kemi få exempel i stil med När han sedan tillsätter NaCl till… när det likagärna kan stå När hen sedan tillsätter NaCL till….? Jag ser ingen vits i det. Och framför allt ser jag ingen vits i att det i böcker för barn, skönlitterära som läromedel, används han och/eller hon i text där det handlar om icke namngivna personer. Varför har vi ett sådant behov av att sätta människor i ett fack?

Så jag kommer fortsätta sjunga hen om den första elefanten som balanserade, om Prästens lilla kråka och andra karaktärer i barnvisor för tvärt emot vad en del verkar tro så gör hen ingen skada. Ordet skadar inte könsnormen, för när jag tänker efter så förstärker hen den snarare genom att vi ännu tydligare pekar på när det är en kvinna eller en man vi pratar om genom att inte göra det när behovet inte finns av att veta eller ange kön.

För varenda unge.

Bloggare

Jag vet att jag är lite sen på den här bollen men bättre sent än aldrig, speciellt när det gäller  att kasta ljus på barn runt om i världen. Barn utan rättigheter, barn utan föräldrar, barn som arbetar, barn som används i krig. Helt enkelt varenda unge för även i Sverige far barn illa varje dag, året om.

Bloggare för varenda unge drivs av UNICEF i kampen om att ge barn sina rättigheter åter. Att ge barn en bra start. Rent vatten, mässlingsvaccin, en ordentlig skolgång, kläder och skor. Listan kan göras hur lång som helst på hur barn runt om i världen har – hur det behövs förändring.  Det går men det krävs inte bara ekonomiska medel utan medvetenhet från omvärlden, politiska beslut och engagerade människor. Det är just det som UNICEF arbetar med, med människor mot en bättre värld för varenda unge.