Pappas flicka

Hur ska man annars tolka att liten Lilla A gärna står och lutar sig mot sin far. Inte bara ibland eller kortare stunder utan väldigt ofta och länge. Det är fint att se hur hon tyr sig till honom. Inte för att jag är mindre viktig men de har ett speciellt band och det tror jag är mycket tack vare att de har varit hemma tillsammans hela hösten och våren. Tänk vad lyckligt lottade vi är som kunnat vara hemma med barnen båda två för med Lilla M så pluggade Magnus och fick mycket tid med henne den första terminen och sen jobbade jag hennes första sommar. Det är jag tacksam för.

Sjukstuga med lite hopp om framtiden

Jag har burit på nått skit i flera veckor nu, ont i halsen och småfebrig till och från samt ont i kroppen. Idag bröt det ut, kom hem efter mina 7 timmars jobb och däckade. Klev upp för att inse att Lilla A också har feber. 38,9 närmare bestämt. Tur hon stundvis har en storasyster som förstår att hon inte är helt pigg. Som när Lilla A skulle vila och blev ledsen, då var det Lilla M som tröstade.

I I morgon är det jag som blir hemma och tar det lugnt och Magnus får vikariera för mig, som vikarierar för honom när han är föräldraledig ;-)

Tillbaka till vardagen

Regn och grått, grått och regn. Jag som hoppades på en fin höst, en solig och klar höst med hög luft och friska vindar. Men nej, jag lurade mig själv, eller så är det det jag gör nu för så mycket har det faktiskt inte regnat. Vi har haft det fint, hittills.

Jobb igen idag, 11.45 – 19.30. Ett behagligt pass. Speciellt eftersom det öser ner utanför fönstret idag, kan inte komma på något jag skulle kunna göra. Eller ja, mysa med Lilla A, läsa en bok eller vika in tvätten. men nu ska jag inte ha för roligt. Jobba blir lagom denna onsdag. Vad hittar ni på?

Med ett grönt Didriksons

Idag gick vi alla tre och hämtade Lilla M, solen hade precis tittat fram och termometern visade 18 grader. Lilla M följde glatt med oss från förskolan, så länge hon slapp ha stövlarna på sig. Galonbyxorna satte vi på i fall att och så begav vi oss. Lilla M på sitt vanliga bushumör, Lilla A sovandes och jag och Magnus lugnt strosande.

Så kom då regnet. Inte alls förvånande egentligen då det regnat konstant sen i söndags.  Lilla M som  kom från förskolan var utrustad, vi med med ett paraply och regnskydd till vagnen. En liten skur, vad gör väl det? Den där säsongens sista glass levde fortfarande hoppet för.I några minuter till..Det regnade så kraftigt att det var svårt att hitta skärpa. Det ni. Tur jag fick gömma mig under ett paraply för ett tag.

Tycker det är lite lustigt hur duktiga vi är på att se till att barnen har bra och varma/torra kläder och skor på sig när vi går ut men vi vuxna, vi som har kläder hemma för ändamålet och på något vis genom logiskt tänkande ändå kan förutspå mer regn eftersom det regnat typ 62 av det 72 senaste timmarn, lämnar både regnjacka och stövlar hemma.

/ blöt och kall.