Åttiofyra mardrömmar

Idag kommer minst 84 familjer få beskedet att deras tonåring dödats. En son eller dotter som de säkerligen mycket stolta kramat om och skickat iväg på läger. Delar av Norges politiska framtid var samlad, ungdomar med ett engagemang, en tro på ett bättre Norge, en bättre värld.
Idag känns hoppet om en bättre värld förjäves. Jag hoppas innerligt att dessa ungdomar inte hoppats förjäves. Att de inte mist livet förjäves.

I de här situationerna föds det lätt hat ett hat som ligger till grund för alla extremistiska handlingar. Det största hotet mot demokratin är detta hat, dessa handlingar, förblindningen. Låt kärlek och medmänsklighet födas istället för hat. Kärlek till möjligheten att leva i den fria demokrati vi har och medmänsklighet oavsett etnicitet, nationalitet eller religion.

Idag håller jag om min familj extra hårt och stänger barriären för att orka förstå vad som hänt alldeles inpå knuten. Rädslan som i och för sig finns dagligen runt om i världen, rädslan för att mista någon vi älskar, rädslan att känna oss osäkra, hotade, infinner sig. JAG tänker inte låta rädslan segra.