Så var det den lilla

Fem månader blev hon igår. Stor är hon, rund är hon, knubbig, glad, nyfiken, lyhörd, omättlig, lilla syster är hon också.

Att ligga still är ingen favorit syssla. På mage ska det vara och då ålar hon som en tok. Upp på knäna och vagga för att sedan skjuta sig framåt. Bakåt funkar det med. Runt på rygg för att beskåda lampan för att i nästa sekund snurra runt och åla iväg mot nappen hon har skjutit iväg som en rymdraket.

Saker är roliga, speciellt det som prasslar, tygboken med prassliga sidor och Lamaze djuren är favoriter. Sen att allt som går att bita på är roligt, är omöjligt att missa. Det nyaste rent motoriskt förutom att hon ställer sig i krypposition och vaggar är att hon flyttar saker mellan händerna sedan en dryg vecka tillbaka.

Äter och växer gör hon i en faslig takt. St 62 börjar bli smått så nu plockas 68 fram. Hon äter regelbundet 07 (ersättning) 11 ( ersättning/gröt + frukt), 14 (ersättning + frukt), 17 ( gröt/puré toppas m ersättning) 18.30 (ersättning), 23 (ersättning). När hon äter enbart ersättning är det 180 -220 ml, grötportionerna är dubbla och med frukt menas en helbanan/burk med puré. Hon tycker mycket om potatis med smör, morötter och majs samt frukt men sen har vi inte provat så mycket mer. Det känns inte så viktigt att stressa fram med maten och nu ska hon ingå i MJAU studien vid Norrlands universitets sjukhus och då får hon bara äta den maten de bjuder (ersättning, gröt och puré)

Sover gör hon bra på nätterna och inte så mycket på dagarna. Känner igen det så väl från Lilla Ms första år. Lilla A sover som regel mellan 19-06.30,  9-10 och sen 13.30 -15. Det kan variera en del för det är svårt för Lilla A att sova när Lilla M är hemma, det är skit kul att väcka lillasyster nämligen. Till föräldrarnas stora förtret.

Det var det om den lilla som blev fem månader igår. Fina lilla.

Olycksfågeln

Lilla M är inne i en period då det ska klättras, lekas inte nudda mark och springa över stock och sten. Ja ni förstår ju vad det resulterar i. Är det inte skrapsår, rivmärken, bulor och blåmärken så är det blåtiror. Även om vår lilla dam är tidig i det motoriska så har en 20 månaders inte så mycket vett i skallen. Här hemma såg vi henne stå på näsan från köksbordet, där hon inte får vara, i måndags och senast i tisdags kom hon hem från förskolan med en ny blåtira.

Den här glada damen var det som mötte mig när jag kom hem i tisdag. Helt själv hade hon dessutom försökt sminka bort sin nyförvärvade blåtira. Dock är inte mascara det bästa alternativet :-)

Det bästa med Lilla M är att hon inte är så brydd, ramlar hon ute kliver hon upp, borstar av händerna och fortsätter sin vilda framfart. Här hemma vill hon gärna komma upp i famnen men när hon fått den närhet hon vill ha är det onda över och hon tar nya tag.

Rivmärke, blåtira och en röd näsa. Det är Lilla M i sin vardagsskrud. Älskade barn vad kul det är att se dig utvecklas och prova vart gränserna går. Tur du lär dig av dina misstag.


Stolthet

Innan jag fick barn så tror jag banne mig inte jag visste var stolthet var. Visst att jag känt mig lite små stolt efter en snygg/svår räddning i fotbollsmålet, en välskriven inlämnings uppgift eller full pott på tenta, men det går inte att jämföra. Stoltheten över ens barn är helt enorm. Idag blev jag så där enormt stolt igen, stora lilla tjejen, så duktig.

Vadå stolt kanske ni tänker men att sätta på sig mössan själv när man är dryga 14 månader är ingen självklarhet. Det kräver inte bara fin- och grovmotorik utan även förståelse för att just mössan ska sitta på huvudet. Det är många led i en för oss vuxna simpel handling.Som sagt, stolt mamma idag. Nä förresten – varje dag.