Lekplatssafari – eller jakten på den inhägnade lekplatsen

Ur min angreppspunk var det en dålig eftermiddag, nada inhängnade lekplatser i vår stadsdel förutom de som hör till förskolorna. För Lilla M var det nog en alldeles perfekt eftermiddag, bara en skrik och gråt attack och det var när jag inte var snabb nog när vi skulle gå hemifrån.


Vi avverkade två lekplatser till och passerade väl fem eller sex till men utan framgång, för mamman alltså.

Om ni undrar vad Lilla A gjorde under tiden så sov hon gott i vagnen tills hon blev hungrig. Nu är pizzan uppäten och Lilla M och Magnus är ute i dagens miljonte lekplats medan jag röjer, bloggar, ammar och njuter av en folköl.

Liten Lilla A är inne med mig och hon gör vad bebisar gör mest ömsom fiser, ammar, sover och är vaken.

Hoppa det som kallas livet får vara så här varje dag. Love it!

Inhägnade lekplatser

Har ni inhägnade lekplatser där ni  bor? Inte vi. Hur dåligt som helst för oss som har barn som är så pass små att man inte kan lita på att de håller sig kring en själv när man samtidigt blir tvungen att amma eller byta blöja.  Som det är nu tar jag mig inte ut ensam med flickorna av just den här anledningen, bristen på staket, jäkligt surt.  Nä hur kan det komma sig att det är så?

Det översta staketet vore perfekt den nedre plankan är verkligheten.

// och till er som kommer hugga på att man inte kan lämna ett barn utan uppsikt bara för att det är staket. nej det kan man inte, men man behöver inte oroa sig för att de ska hinna rymma ut i vägen eller iväg i skogen om det finns något som fördröjer dem så man som upptagen förälder kan lägga ifrån sig det som tar ens direkta uppmärksamhet, i mitt fall ett ammande barn.