Vill ni gissa?

Marsian eller Aprilian det är frågan. Att det rent teoretiskt kan bli en majan det mina kära förtränger jag hårt, väldigt hårt. Imorgon är det sex veckor kvar till BF. Någon som är sugen på att ge sig på en gissning om när och vad det är som komma skall? Varsågoda :-)

28/3 Jen (pojk)

1/4 Anna, Hanna (pojke 3205g 49cm)

7/4 Britta (flicka)

9/4 Johanna (pojk), Hanna (flicka)

10/4 Ida. Jenny (pojk)

11/4 Jag (pojk), Emma (flicka)

12/4 Maria (flicka)

13/4 Johanna (pojk)

14/4 Sandra (flicka)

16/4 kusin Kristin (pojk), Sara (pojk)

19/4 Camilla ( flicka)

20/4 Fifi (flicka)

21/4 Sandra (pojk, 3500g/51cm), Stina (flicka)

22/4

23/4 AnnaH (pojk)

25/4 Alfva (pojk)

27/4 Jessica (pojk)

//Lilla M kom på BF+5, om det kan vara av intresse att veta innan ni gissar..

Nattsudd ( vad heter ditt/dina barns kön?)

Här hemma har vi de senaste dagarna funderat kring vad vi ska kalla det kvinnliga könet när vi pratar med Lilla M. Frågan dök upp helt naturligt när hon hittade det och nu allt mer frekvent undersöker det. Jag tycker det är svårt, jag vet att det ”allmänt vedertagna” namnet på flickors kön på förskolor och liknande är snippa ett ord jag inte riktigt kommer överens med. Jag tog i alla fall upp den frågan och andra intressanta samtalsämnen med Lilla Ms faster när jag kom hem från jobbet. Samtalet landade tillslut i manlig och kvinnlig sexualitet och vad olika namn på kön innebär i olika situationer, jäkligt intressant faktiskt. Jag har nog inte tänkt speciellt mycket på det men insåg under samtalets gång att jag har olika namn för mitt eget kön beroende på situation. Hos gynekologen heter det en sak, med sambon en annan och med kompisar en tredje och så vidare,  ganska konstigt egentligen.

Mannens kön har jag två namn på och det ena är egentligen gångbart i alla lägen. Hur kommer det sig att det inte finns något ”universal” namn på det kvinnliga könet medan männen har flera till sitt. Är det för att det fortfarande är skamfyllt att prata om sitt kön som kvinna? För att inte tala om att ta på sitt kön.

Jag funderar ganska mycket på det här för jag vill uppfostra mina barn till att nakenhet och sexualitet är något naturligt och något man väljer själv. Visst kommer vi förklara i vilka lägen det är mindre ”lämpligt” att stoppa handen i byxorna eller klä av sig naken, men jag vill aldrig att det ska bli något de skäms för. Men hur ska vi komma dit? Just nu låter jag Lilla M upptäcka sig själv. När barnet upptäcker/pillar på sina öron, näsan, naveln och knät är det lätt att säga just precis vad det är och sedan veta att det ordet, just öra,  kommer  örat alltid att kallas oavsett situation.  När det kommer till kön blir det helt annorlunda. Läkaren kommer med största sannolikhet kalla det underliv eller vagina, kompisen mutta, mus eller muff, förskoleläraren snippa och pojkvännen fitta. Olika namn för olika situationer men även för olika åldrar.

En annan anledning till mina funderingar är att jag ändå är ganska medveten om det här med genuspedagogik och känner att jag vill göra ”rätt” från början. Min intuition säger mig att det är dags att ge kön ett namn så att ongen till den  hyfsat genuskorrekta mamman inte blir en könlös varelse som i femton års ålder inte vet vad könet ska kallas. Jag blir kallsvettig vid tanken. Jag vet inte alls just nu, men så är klockan också långt efter läggdags. God natt eller kanske snarare god morgon på er som läser detta.

P.s. Vad kallar ni könen?