Om en önskan från en 2 åring

Mamma mamma mamma. Jag vill ha den. Den! NU komma hit, jag vill och Lilla M vill ha den nu mamma. Massor! På direkten. Katten mamma, katten.

Det tog ett bra tag innan jag hörde vad det var hon ville ha, vad den egentligen var.


Men när grannens katt fastat posto i fönstret mitt emot vår balkong och barnet både ser ut och bara för några veckor sedan hade sin första riktiga interaktion med en katt, ja då är det inte så konstigt att den är vad hon vill ha. Tyvärr Lilla M, här kommer det aldrig in någon katt. Av miljoner skäl.

Sorg i vänners hus.

Har precis fått reda på att den stora, Bamse, har gått ur tiden. Vad som har hänt det vet jag inte, men att han är saknad – det vet jag.

VI träffade Bamse senast i lördags då vi hängde med Ida och Jocke och lilla Z. Tänk så tomt de kommer få det nu, utan en Bamse liggandes i soffan i hörnet, utan en Bamse som sladdar ikull alla som kommer genom dörren i glädje och utan en Bamse som tar upp halva köket när han ska äta. Tomhet.

Två ivriga herrar på lekdejt den 19 mars 2010.

Vart har då  Vilde tagit vägen, när jag frågade vilka NI är var det en vän som undrade. Vilde finns kvar, men inte i vårt hushåll utan i pappas. I oktober insåg vi att det inte skulle fungera rent praktiskt med en hund som kräver 3 timmar promenader, barnvagn och foglossningar under en lång vinter så då fick pappa ta över honom. Beslutet var inte lätt, men ganska självklart då han inte riktigt trivts med ett barn i huset. Han är en hund som vill ha uppmärksamhet, förlåt, kräver uppmärksamhet och den fick han nu dela med Lilla M. Att han dessutom började fula sig, sprang ner Lilla M när hon stod upp och  skulle ”hjälpa” matte och husse när vi sa Nej Lilla M, genom att naffsa tag i ärmen på tröjan och få henne att sluta så blev besutet ännu lättare.

Nu mår han super, är hemma i lägenheten med pappas sambo som är pensionär på dagarna och på helgerna är de på landet där han kan springa fritt och får långa härliga turer i skog och mark. Han mår bra, bättre än han skulle ha mått hemma med oss. Tomhet och sorg i detta med, men han finns i alla fall kvar i livet, vi träffar honom och i sommar kommer vi ta honom när pappa och Mona är ute och seglar :-)

Bamse är den andra av Vildes lekkamrater som lämnar oss den här vårvintern. För en månad sedan fick Pia ta ned Ronja efter sjukdom, gammal var hon förvisso, men det är VIldes mamma, hon har uppfostrat honom sedan jag fick han. Andra promenaden vi tog jag och Vilde mötte vi Pia och Ronja och en livslång vänskap uppstod. Både för hundar och mattar.

Ronja, Pia och Vilde i juni 2009 på en strand i Härnösand.

Varför skaffar vi husdjur egentligen när det är så tungt när de försvinner? Mina varmaste tankar till er som förlorat ett djur, det är banne mig inte lätt. Bävar för den dagen Vilde säger tack och hej.