När de somnar i min famn

Då. I just det ögonblicket. När de tunga ögonlocken motsträvigt stängs. Då vet jag att vi gjort något rätt. Att våra barn är trygga med oss. Hos oss.

Lilla M och jag mars 2011

Att kunna ge barnen trygghet och kärlek är för mig mycket viktigare än saker. Så därför känns det lite extra i hjärtat när de somnar i min famn. När de söker tröst efter att ha slagit sig eller bara vill mysa. Då vet jag att vi gör rätt. Det är min ledstjärna i mitt föräldraskap. Inte någon bok, någon bloggare eller BVC tant utan hur barnen reagerar på vad vi gör, vad vi får för respons och vad våra magkänslor säger oss. Samt en stor gnutta tålamod. Men att lita på just känslan. Det är nog det smartaste val jag gjort sen jag fick barn. Att inte låta andras erfarenheter begränsa mig i mitt föräldraskap.

Lilla A och Magnus Juni 2011

Att kunna tillhandahålla trygghet, inte bara från föräldrarnas varma famnar utan i den miljö barnen växer upp i måste vara en av föräldraskapets största behållningar. Tänk då otillräckligheten som ska infinna sig när man som förälder inte kan ge sina barn det. Inte kunna ge dem en trygg miljö att växa upp i, en lugn skola, ett kvarter som det inte skjuts i eller något så enkelt som tryggheten i att ha mat på bordet. Det är nog tyvärr en verklighet som blir allt vanligare i dagens Sverige. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan ge mina barn trygghet, vad det än må vara för trygghet och hoppas att de barn som inte har trygghet i sin omgivning i alla fall finner den i sina föräldrar och syskon. Jag hoppas det, men vet att så inte är fallet. Och är så tacksam för att vi kan ge våra barn trygghet, inte lyx, men trygghet.

.

Framtiden

00.00 natten mot lördag var det sista dag för anmälan till höstens studier. Även om min huvudsakliga sysselsättning efter sommaren är att arbeta, fråga mig inte med vad, så känner jag hur studie peppen börjar återkomma. Jag har någon kurs som släpar ( tenta och någon inlämning kvar) att ta tag i men sen är det några få poäng biologi  samt ett examens arbete som saknas för en komplett gymnasielärarexamen. Så varför inte ta tag i de där släpande poängen och biologi kursen? Sagt och gjort.

Det råkade visst slinka med två A kurser i Geografi också, även de på distans fast inte mot UmU och helt utan träffar. Jag har de sista månaderna närt en liten men ack så lockande idé om att läsa till ett tredje ämne, Geografi. Vi får se vad som händer men studiepeppen är nog störst just för de kurserna.

Så var jag då in idag och ville kolla så jag verkligen hade sökt kurserna, jag blev lite nojig och då kom jag fram till att jag kan ju söka några  distans sommarkurser på skoj. Så nu har jag precis klickat anmäl på två olika kurser. En i Klimatförändringar mot Göteborgs universitet och en Pedagogik kurs om elevers inflytande mot Mittuniversitetet. Båda är helt internetbaserade så jag tror de kan bli bra, eller i alla fall en av dem. Vilken det får tiden utvisa, om jag ens kommer in.

Det var den föräldraLEDIGA sommaren det ;-) Nä, ska jag vara helt ärlig så börjar jag krypa på väggen här hemma, eller det gjorde jag redan innan jul så det ska bli skönt att förhoppningsvis få använda hjärncellerna till något annat än att beräkna vällingdoser och leta reda på billigaste priset på blöjor, även om den här tillvaron är helt underbar också. Att mjukstarta med 7,5 p på halvfart och dessutom på grundnivå känns lagom inför att staffettpinnen ska lämnas över till den väntande fadern. Nu ska bara någon ge mig ett jobb också.

Den mer överskådliga framtiden, alltså nu tills jag ska sova om någon timme när mörkret lagt sig ska vi återigen se Band of Brothers. Kan vara den bästa serien HBO har gjort, men i hård konkurrens. Och är det den bästa serien HBO gjort, ja då är det knappast någon annan som slår den heller.

Spänd (för)väntan

Det ska bli spännande att vakna upp till morgondagen. Som det verkar just nu kommer inte valet vara avgjort innan alla förtidsrösterna är räknade för enligt den senaste opinionsundersökningen som släppts är det tajt, väldigt tajt mellan blocken. Jag blir, tyvärr, inte förvånad om Alliansen vinner men jag kommer inte sluta hoppas innan det är helt klart.Jag väntar med spänning på ett resultat som antingen kan hjälpa eller stjälpa för många i Sverige.

Att det Rödgröna blocket har gått ikapp och nästan förbi är för mig inte alls förvånande. Det pratades tidigare idag på SVTs valvaka om att de som röstar på Alliansen är nöjda med den regering vi har och av de som röstar på rödgrönt faller rösten där tack vare hur Alliansen försämrat social och sjukförsäkringen. Jag är inte förvånad, eller jo det är jag. Hur kan man vara nöjd när det enda positiva som skett i mina ögon de senaste fyra åren är att jag fått några hundralappar mer i plånboken. Om man kollar till vad som försämrats så är det betydligt fler saker och saker som är betydligt mycket mer långsiktiga än några hundralappar extra i plånboken.

Kommer ni ihåg vad Alliansens starka ord var förra valet? Att minska utanförskapet i samhället. Resultatet? Då 1 209 000 personer i utanförskap enligt alliansens egna siffror 2006, Nu är det 1 503 158 personer,  inte en minskning utan en ÖKNING med 300 000 personer.

Alliansen pratar även vitt och brett om sin arbetsvänliga politik, den skapar så många nya jobb. Då 5 % arbetslöshet, nu 8% arbetslöshet. Inte bara en högre arbetslöshet utan även en högre andel långtidsarbetslösa. Visst om vi kollar på andra siffror så är det fler som har arbete, men när det pratas om arbete så räknas arbetsmarknadsåtgärder in. Personer som har varken fast anställning, semester, tillgång till företagshälsovård eller personalgemenskap utan som är grattis för företagen, betalas av staten. Dessa personer har idag ingen garanti om att få ett jobb utan de är garanterade en sysselsättning, det finns ingen tidsbegränsning utan de lever i arbetslivets limbo, arbetsmarknadsåtgärd. Det är lätt att manipulera siffror. När egenföretagarna tillfrågades vilket parti de tyckte var bäst för dem toppade MP och V, vart har det tagit vägen i kalkylen?

Alliansen lovar och lovade även bättre och fler jobb för de unga, arbetslösheten bland unga i Sverige 2010 är högre än i något jämförbart land. Bra jobbat!

Nä, jag har röstat med hjärtat bankande i bröstet och hjärnan rationellt och kritiskt tänkande. Om  det, gud förbjude, inte blir maktskifte blir jag oroad. Efter förra valet kunde jag till en viss grad se nyttan med Alliansen, jag kunde se att det behövdes förändring för att få de röda att förnya sin politik och jobba mer i framkant, men blir det fyra år till med utslagspolitik finns det inte något som gynnas, förutom min egen plånbok då men vad gör några hundra kronor på sikt?

Nä, min förväntan ligger i den framtid vi går mot om det blir ett regeringsskifte. En framtid där alla är med, en framtid där mina och dina barn kan gå i skolan utan att vi behöver oroa oss för att deras skolpeng går till att fylla företagsledares fickor. Där vi kan gå till sjukhus utan att bli ruinerade. Ett samhälle där det finns plats för både fattiga och rika och där alla Sveriges invånare är lika inför stat, kommun, landsting och rättsväsendet. Det är min förväntan men framför allt min förhoppning, vad är din?