Vår, vår, härliga vår

För nu är våren här. Här i Gävle är snön borta. I helgen var det över 12 grader i skuggan och även om det blåste så kunde inte jag hålla mig inne. När min egen familj var antingen bortrest eller nedbäddade så var jag ute och spelade fotboll med grannbarnen. Underbart.

En annan sak som var underbar med helgen var hur lätt det var för Lilla M att acceptera att hon från ena minuten till den andra skulle följa med morfar ut på landet. Det var inte planerat men när Magnus nästan svimmade i hallen så insåg vi att det nog var en god idé´att försöka få lite avlastning. Sagt och gjort. Den enda invändningen Lilla M hade var att hon ville lördagsmysa med Roger först, sen åker jag till morfar och myser med dom.  ( Roger är fyrbarnspappan i lägenheten under som båda våra barn är väldigt förtjusta i) Och ja, eftersom hon redan dagen innan blivit lovad att gå ner och hälsa på i lägenheten under så fick hon ta med sig sin popcornpåse och stegade glatt iväg. När morfar sedan kom klev hon glatt in i hans bil, satte sig till rätta och vinkade morskt hej då till oss. Är faktiskt lite imponerad av den här ungen. Hon bara gör. Följer med. Även om hon kan visa när hon inte vill så är hon även otroligt trygg i sig själv. Säkerligen därför hon så tydligt visa missnöje när hon tycker det finns fog för det. Så hon var borta hela helgen och mest synd var det om lillasyrran som när hon insåg att Lilla M skulle fara till morfar blev hjärtskärande ledsen.

Men det ordnade sig, Lilla A var i slut änden nöjd med att få sova, sova och andas frisk luft där emellan och när vi väl åkte ut på landet för att hämta hem storasyster ja då ville ingen av dem egentligen åka hem.

Och på landet, där fick vi se årets första Vitsippor, höra tranorna skrika och njuta av att se naturen vakna till liv. Det är så en skulle bo.

Den levande dockan

Det är egentligen ganska konstigt hur medgörlig det yngsta barnet kan vara. Nästan var dag försöker den större bossa sin lillasyster, oftast går det inte så bra och den lilla säger ifrån, eller som det egentligen går till, biter ifrån. Storasyster får allt oftare ge med sig och har börjat inse att hon som tidigare var en medgörlig, levande leksak, nu mera är en vilja att räkna med. Så lekarna förändras, från dag till dag, från vecka till vecka. Men en lek består än. Att leka docka. Levande docka.

Och självklart är det den lilla som ska köras runt, bäddas ner och skötas om medan den äldre tar om hand, bäddar om och tröstar sitt barn. Den där omtanken som inte bara är med i leken utan var vi än går. Att vara mån om att ingen gör illa lillasyster, förutom de där tjyvnypen som hon själv utdelar då förstås. Och att storasyster allt oftare är den som kan trösta när något är fel. Syskonkärleken.

Den här fredagen som började så bra

Vi har haft en kanon fredag. Hämtade barnen på förskolan vid 14 och sen dess har vi varit ute tills det var dags att grädda pizza vid 17.30. Underbart.

Som sagt en kanon dag! Men så var det det där mailet jag väntat på hela dagen som inte dök upp. Smolk i bägaren som får mig att fundera på varför jag ens bryr mig? Uppenbarligen så tjänar en på att inte vara välformulerad, genomtänkt och påläst utan det handlar bara om att kunna fjäska järnet, och producera så lite som möjligt om så mycket som möjligt. Kanske inte just den här gången men nästan alltid annars. Eller känna rätt personer, dvs bo i Stockholm. Men ruska av mig och gå vidare. Eller hur? Även om jag just nu tappade lusten totalt.

Det här med barn och TV

Det råder delade meningar kring det här med TV-tittande och barn. Jag tycker att det är bra med måtta. Någon kvart per kväll ser jag inget fel i och är barnen ( eller vi föräldrar) sjuka blir det lätt betydligt mycket mer. Och hos oss har TVn med något lämpligt program som exv Fåret Shaun, Alfons, Lilla Prinsessan eller Nicke Nyfiken blivit en del av vår kvällsrutin, barnen varvar ner och vi hinner röja det värsta på deras rum innan det är dags för sängen, boken och sången. Så hos oss är TVn av godo. Vi begränsar och styr även över vad de får se. Men så är de de här kvällarna då jag önskar att TVn aldrig åkt på..

När något av barnen är så trött att det somnar 18.21 med ett fast grepp kring nallen. Otvättad, halvnaken och med oborstade tänder. Då kan jag bli lite bitter över TVn. Det tycker jag är den mest negativa aspekten av TV-tittande och barn. För så länge TVn inte ersätter lek, böcker, utespring och andra fysiska aktiviteter så ser jag absolut inget fel i att en treåring, och för den delen en snart tvååring, får kolla lite på barnprogram nu och då.

Hur gör ni med TV-tittandet för era barn?