För nu är våren här. Här i Gävle är snön borta. I helgen var det över 12 grader i skuggan och även om det blåste så kunde inte jag hålla mig inne. När min egen familj var antingen bortrest eller nedbäddade så var jag ute och spelade fotboll med grannbarnen. Underbart.

En annan sak som var underbar med helgen var hur lätt det var för Lilla M att acceptera att hon från ena minuten till den andra skulle följa med morfar ut på landet. Det var inte planerat men när Magnus nästan svimmade i hallen så insåg vi att det nog var en god idé´att försöka få lite avlastning. Sagt och gjort. Den enda invändningen Lilla M hade var att hon ville lördagsmysa med Roger först, sen åker jag till morfar och myser med dom.  ( Roger är fyrbarnspappan i lägenheten under som båda våra barn är väldigt förtjusta i) Och ja, eftersom hon redan dagen innan blivit lovad att gå ner och hälsa på i lägenheten under så fick hon ta med sig sin popcornpåse och stegade glatt iväg. När morfar sedan kom klev hon glatt in i hans bil, satte sig till rätta och vinkade morskt hej då till oss. Är faktiskt lite imponerad av den här ungen. Hon bara gör. Följer med. Även om hon kan visa när hon inte vill så är hon även otroligt trygg i sig själv. Säkerligen därför hon så tydligt visa missnöje när hon tycker det finns fog för det. Så hon var borta hela helgen och mest synd var det om lillasyrran som när hon insåg att Lilla M skulle fara till morfar blev hjärtskärande ledsen.

Men det ordnade sig, Lilla A var i slut änden nöjd med att få sova, sova och andas frisk luft där emellan och när vi väl åkte ut på landet för att hämta hem storasyster ja då ville ingen av dem egentligen åka hem.

Och på landet, där fick vi se årets första Vitsippor, höra tranorna skrika och njuta av att se naturen vakna till liv. Det är så en skulle bo.