På bokrean i år köpte vi en bok som enligt olika föräldratidningar och några recensioner skulle innebära en sömnrevolution -Kaninen som så gärna ville somna: en annorlunda godnattsaga.
Jag vet inte vad jag tycker om den. Visst vi har bara läst den två gånger och Lilla M har somnat båda gångerna. Varken snabbare eller smidigare än med någon annan bok. Däremot så märks det att språket i boken är för direkt. Berättelsen riktas i många fall direkt till läsaren med (namn) och boken är skriven med ett konstigt språkbruk med punktering i meningar som känns ofullständiga och nästa ”mening” blir en uppmaning nu. Eller du (namn). Lilla M är ändå bara tre år men ifrågasätter berättelsen. Vad ska kaninen göra nu mamma? Varför säger du mitt namn, jag är inte i boken mamma Hon blir mest irriterad och tycker den är obehaglig. Hittills har hon tagit boken och stängt den, hållit för min mun, gått ut ur rummet och hämtat en ny bok och högt deklarerat Kaninen är tråkig mamma. Och konstig..
Ett urdrag ur boken:
Kanin kände sig tröttare när han tänkte på alla lekar och hur trött han kunde bli efter och före han och du ska somna, nu.
Alla ljud han hörde fick honom och dig [namn], att bli tröttare och tröttare. Han skulle snart somna, men visste inte. Nu. Hur snart och hur nära sömnen verkligen är. Hur bilden av honom själv sovandes, nu blir tydlig och kommer allt närmare.
Ni ser själva. Hemskt språk, konstiga syftningar och osammanhängande. I alla fall tycker jag det men jag kanske är petig? Och anvisningarna (gäspa, betona osv) känns som taget ur ”högläsningens ABC”
Visst det finns passager i boken som är bra, när författaren användt suggestivt språk så att trötthet blir (mer) påtaglig. Men det är sådant som en uppläsare kan få till med vilken godnattsaga som helst. Gäspningar förstärker alltid och jag personligen behöver ingen hjälp med att använda mitt kroppsspråk för att förstärka en känsla. Inte heller har jag problem med att läsa med inlevelse.
Min åsikt är att denna bok är perfekt för den osäkra/ovana högläsaren som ska läsa för ett barn som inte är van att lyssna så noggrant. Barn som lyssnar börjar ifrågasätta logiken i hur historien berättas och den vane högläsaren kan få samma effekt med vilken bok som helst.
Revolutionerande dålig är min åsikt. Men den funkar säkert för andra men jag kommer hålla mig till Paddington, Lotta på Bråkmakargatan och Pelle Svanslös i fortsättningen.
Så mitt svar på frågan i rubriken är NEJ, detta är ingen revolutionerande sömnmetod. Hos oss.
