Nästan jämt lever vi utan trots

Inlägget för några dagar sedan var nog ganska orättvist mot Lilla M. Visst hon är nyss fyllda två och jobbar på väldigt bra med att göra slut på våra tålamodsreserver med sina ”Vill inte”, NEJ!, I_inte” och så vidare men nästan jämt är hon en väldigt glad två åring. Sjunger hon inte någon av favorit sångerna när hon traskar runt här hemma så pratar hon på med en väldig fart. Numera är det inte när hon är som tystast vi ska vara oroliga utan när hon skrattar som mest, då är det oftast något bus som är i görningen och högst skrattas det om hon får chansen att dra med lillasyster i buset.

Och ja, det är fortfarande lika roligt att bli kastad upp i luften :-)