Liwet just nu

Vi lever i nuet, imorgon splittras familjen för två veckor och jag har ångest. Helst vill jag faktiskt bara gråta för jag är rädd. Rädd för att inte orka med de två små själv, rädd för att konstant vara utan tålamod, rädd för att bli sittandes och amma dygnets alla vakna timmar utan att kunna tillgodose Lilla M, rädd för att jag känner mig rädd för att vara utan Magnus.

Ett talande familjeporträtt. Lilla M som inte kan sitta still när det finns intessanta saker i närheten, Lilla A som måste hyssas och två trötta föräldrar. Reality!

Trots denna oresonabla rädsla är livet fint just nu. VI lever verkligen i nuet, njuter av  dagen och stunden, våra underbara barn, varandra, familj och vänner. Jag njuter faktiskt även av att inte blogga så mycket. Här i Mora har de världens segaste internet och i stugan förlitar jag mig på iPhonens 3G. Jag njuter av att inte behöva känna kravet att besvara kommentarer, blogga lika frekvent eller facebooka. Varför har jag gjort mig till slav under internet? För ni ska inte tro att jag inte har abstinens, speciellt efter bloggen. Jag försöker hitta tid att läsa och kommentera, läsa är lätt, det kan jag göra och gör medans jag ammar, kommentera är svårare.

Nä nu ska jag passa på och vila medan barnen är på promenad med farmor, sömnen är det inte mycket med, för liten Lilla A vill sova nära nära och jag kan då rakt inte koppla av, men det blir bättre, livet är fint och jag är så trött att jag vill sova ett år på raken.

11 thoughts on “Liwet just nu

  1. Så där kände jag när Niklas skulle åka till Norge och vara borta två veckor första gången efter att Elly hade fötts. Jag trodde att jag bara skulle sitta och amma och inte kunna göra något annat, men det gick faktiskt riktigt bra, även om jag tog det väldigt lugnt på dagarna och inte fick jättemycket gjort. Jag tror att det kommer att gå bra för dig med, även om du har det lite tuffare som har två små att ta hand om!

    kram

  2. Vår familj splittras om en vecka, då också för två veckor…är rädd för samma saker som du, även om mina barn är lite större. Embla är krävande och Ronja kan inte sitta still fem minuter…

  3. Hej! JAg fixar det inte alltid…mannen har fått flexa en del mornar och en del eftermiddagran då orken trytit, paniken nära och en liten som bara vill amma amma amma. Och mina hormoner som far upp å ner..Nu är hon ju 3,5 månad rutinerna börjar sätta sig. vi tar oss iväg. Men det kräver rutiner. Nu fattar jag dem som har tvillingar ( att få så här tätt räknas ju spm pseudotvillingar) de måste äta och sova samtidigt annars faller hela dan. Låter kanske trist men när allt klaffar är det underbart. Kan känna en oerhörd stress att alla 3 får halv dan tid med mig, det blir aldrig fokus på bara ett barn. Så vi försöker att ge dem lite egentid var med oss när vi kan. Du kommer grejja det fint! Men det är ovant och läskigt att vara ensam med flera små. Mina större passar ju på att gör hyss när jag ammar..och slåss.. Men vi hinner aldrig städa eller hålla efter ordentligt och det stressar mig, men det är väl så att ha smått! kram

  4. Har du inga andra omkring dig i dessa två veckor?
    Två veckor av ens liv är inte mycket, men ibland är det ändå kämpigt. Det ska gå eller hur? Du har ju valt det som ett alternativ och det fixar du.
    Kram

  5. Jag tror att det kommer att gå alldeles galant! Inte för att JAG har några erfarenheter av den situationen och ”vet” hur det funkar men jag tror att DU klarar det! Du är duktig med dina små så det komemr att gå finfint!

    Nu har jag varit sådär frånvarande igen. Mestadels beror det nog på att tiden springer iväg lite fortare än jag tänkt mig och att jag inte sitter vid internet lika mycket! Jag kikar in här ibland men har oftast inte tid att kommentera, utan bara skumma igenom inlägget, så det märks ju inte. Trist, men jag vill ju fortafarnde hålla mig uppdaterad i bloggvärlden så det är ju bättre än inget haha.

    Hoppas ni haft en superhelg!!

    Kramar!

  6. Vilken härlig familjebild:)

    Du kommer säkert klara dessa 2 veckor alldeles galant, iaf är jag sån att jag gruvar mig nå fruktansvärt innan men sen när man väl står där med alla barnen och allt som behövs göras kommer någon slags superkraft och tar tag i en. Man måste ju liksom och jag tror kroppen förstår det.

    Kramar

    • Det är ju ofta så, i alla fall för mig att jag bygger upp en oro inför något och sen går det en massa energi åt det istället för att bara vara. Nå oroa mig ska jag sluta med nu, har ju klarat fem timmar hittills ;-)

  7. Jag förstår dig exakt. Varje kväll växer oron inför morgondagen. Men, efter några dagar brukar det släppa, och stoltheten över att faktiskt fixa är ENORM! Du är grym Liw. Det kommer gå asabra! Det är jag heeelt öfvertygad om!! <3

    KRAMS!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>