Kickin’ and screaming

Vi är ute hela dagarna, jättetrevligt och oftast så mycket lugnare än  att försöka stimulera Lilla M inomhus. Dock har vi ett litet problem och det är vid hemgång. Det går bra inför lunch och middag när vi går in, men på kvällen när hon börjar bli trött och som idag, även hade ätit dåligt förutom frukost, blir det ett  jäkla protesterande. Funderar på att ta med vällingen så hon kan få den i vagnen men jag befarar att hon somnar på de där tre minuterna det oftast tar att gå hem. Några förslag?  ( och ja vi försöker gå hem innan hon blir för trött men ja, ni vet hur det kan vara och ute är det enda som duger just nu för damen.)

5 thoughts on “Kickin’ and screaming

  1. Låter härligt! Själv har jag brottats i två timmar med en febrig hysterisk 1,5-åring. Med alla andra på Håkan Hellström konsert och gravidhormoner Allan så känns kvällen sådär lyckad. Mamman känner sig som en väldigt elak och ledsen mamma. Blir nog bättre imorrn! Kram

  2. Vi hade så en tid sen och det sluta oftast i att jag bar in skrikande unge som bara slängdesig. Men nu har jag inte gjort det på en tid men när jag säger att vi går in så berättar jag vad allt vi ska göra hemma (nåt som han tycker om som att äta det och det, eller leka med de legona, eller se på det barnprogrammet) och så pratar jag hela tiden för att distrahera. Sen får han också nycklaran och försöker själv sätta dem i hålet och då bara springer han till dörren.

  3. Kanske ett gammal råd, men nu är Lilla M såpass verbal att jag tänker att du kanske kan förbereda henne på hemgång, prata med henne, ge henne ”ställtid”? Dvs, en kvart innan ni ska gå hem berättar du att ni snart ska gå. Då hinner hon kanske ”leka klart” istället för att bli överrumplad :) om det är det som är problemet.

    Krams!

    ps. Vilken fin font du har på fotona! Får jag fråga vad den heter?

    • Fonten heter Segoe Script.

      Det är precis så jag gör, börjar prata om hemgång, vad vi ska göra/se på vägen hem och sen att hon ska få gå i trappen hemma och vad vi ska göra hemma men allt bemöts med nä nä och en Lilla M som frenetiskt skakar på huvudet. Bara tanken på att gå hem eller kanske snarare in är tydligen hemskare än hemskast.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>