3 veckor

Nu börjar jag faktiskt landa i det här. Tre veckor har gått sedan förlossningen och jag känner att jag har fått min kropp tillbaka, eller ja så gott det nu går när man har en ammande bebis. Fogarna är helt okej, steleheten i ryggen efter den dryga veckan i sängen är borta och jag känner mig i skick att börja vara social igen.  Rent mentalt har vi också landat lite mer i den nya verkligheten och det faktum att vi har två döttrar har sjunkit in. Jag är fortfarande grymt hormonstyrd, speciellt när jag är trött, men de första veckornas gråtkalas verkar ha bedarrat.

Lilla A är, nu när amningen stabiliserat sig, en pigg och vaken tjej när hon är vaken och hon har även fått lite pli på sovtiderna och sover nu längre pass på dagtid. Tyvärr är hon och Lilla Ms dagliga rutiner ganska osynkade. Fick jag välja skulle Lilla A vara vaken från lunch och någon timme för att sedan sova en tre timmar mellan 14 och 17. Detta skulle ge mig tid för Lilla M och tid för middagsbestyren, men som det är nu sover hon till 14 och sen är det amning och vaken tid då jag har svårt att lägga henne ifrån mig längre stunder. Tyvärr är det Lilla M som får ”lida” men vi löser det med. Allt blir lättare för var dag, man hittar sina trix och lösningar för att jonglera två griniga ungar eller hålla den ena nöjd medan den andra behöver uppmärksamhet, ja man lär sig.

Och till er som undrat om Lilla A blir en rödtott som sin syster och mor tror jag vi kan svara ja.

Det jag inte var beredd på, inte Magnus heller, var att omställningen skulle vara så här pass stor. Det går inte att jämföra med hur det var när Lilla M kom till världen, det var ingen större förändring i vår vardag, den förändringen kom först när hon blev äldre och inte var lika lättstyrd. Nu däremot påverkas vardagen på ett helt annat sätt. Man kan inte bara dra iväg med två små, eller skippa en rutin, ja vad det nu kan vara. Man bli låst på ett helt annat sätt. På gott och ont.

Nu ser i alla fall jag framemot att äntligen få känna mig pigg och kry, om bara pollenet kunde blåsa bort och förkylningen ge med sig. Jag vill njuta av mina fantastiska döttrar nu.

6 thoughts on “3 veckor

  1. Vi hade ”tur” och fick våra ungar i ”rätt” ordning; dvs den ”svåra” först och den ”lätta” sen (många citattecken som du ser… inget är ju så enkelt att det går att etikettera sådär direkt och stenfast).

    Många kramar till er! Ni fixar det galant tycker jag!!

  2. Ja kan tänka mig att det måste vara en stor omställning med att ha två små söta tjejer:) att bli fyra i familjen, men skönt att ni börjar komma in i de nu iallafall. Kram!

  3. Känner oxå så att omställningen var var större en med Oliver, ändå är Oliver rätt så stor o kräver inte lika mycket hjälp m.m. men ändå en stor skillnad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>