En insikt

Bebisar är verkligen individer från sitt första andetag, eller egentligen från den dag de går från embryo till foster. Jag börjar även inse att vi nog hade det väldigt lätt med Lilla M. Hon sov, åt och sket var 14:e dag. Visst hon gav oss oro och sömnlösa nätter nu och då, men hon var väldigt trygg i sig själv tidigt och sov från dag ett i sin säng på nätterna och även på dagarna. Stor skillnad. Lilla Lilla A är en närhets bebis, helst vill hon ligga på mig och amma, ja gick det vore nog Magnus lika god. Hon somnar förvisso i sin säng till natten men på dagtid är det famnen som gäller, några få minuter kan hon ligga på golvet eller i babysittern men sen blir hon missnöjd och vill komma till oss. Eller jo, två gånger har hon lyckats somna i banysittern, stor lycka.

Missförstå mig rätt för det är super mysigt men just nu önskar jag att jag skulle ha mina armar lite friare så att Lilla M kan få mer uppmärksamhet och närhet, just nu är det en Lilla A i vägen. Just ikväll har Lilla A ammat i princip konstant sedan 15-tiden. Sovit korta stunder men så fort vi lägger ned henne vaknar hon och vill till bröstet eller kan tänka sig att bäras på. Tur är det att Magnus är hemma denna vecka också, förhoppningsvis hinner vi lära Lilla A att ta nappen innan han börjar jobba för den här ovanan att använda mina bröst som napp är inte okej. Även om det bara är någon minut här och där så nej, är sugbehovet så stort får hon minsann ta nappen till det.

Jag börjar även bli mer och mer nervös inför kvällarna och sena eftermiddagar då Magnus jobbar, hur sjutton ska jag räcka till?

16 thoughts on “En insikt

  1. Oroa dig inte för den storm som inte är här sa alltid min mormor, jag vill nog ge dig samma råd. Om en vecka kan livet med Lilla A se helt annorlunda ut, så ta inte ut något i förskott tjejen.
    Men det var ett himlans sugbehov hon verkar ha då, jag har ingen erfarenhet med sånt – var 2-3.e timme gällde med A, oavsett när på dygnet i början…
    Hoppas ni hittar er rytm som fungerar snart, för det kommer ni göra! Och jag är helt säker på att Lilla M inte kommer lida alls!

    Stor kram och sov så gott!

  2. äh, inte ska du vara nervös… jag VET att du klarar det… :)

    Förresten… Jag kommer ju jobba i Iggesund i Sommar, så vi får se till att träffas när (inte om, jag antar att ni ska ned) ni är i Hudik… :)

    Kram från Gävle/ Magnus

  3. Låter som att du skriver om mina barn. Tore har hängt i min famn sen dag ett. Fortfarande hänger han mig i brösten på kvällen. Och hellst sover han nära mig heeeela natten. Edvin har iof varit en kramgo unge som gärna sitter i knä .. men har inte haft tid att hänga i famnen jämt ;)
    Kram

  4. Åh, vilken vacker bild den sista!
    Jag har för mig att det blir bättre. Det är ju inte så konstigt att de är så där i början. De har ju legat helt skyddat inne i en trång mage. Helt plötsligt är de ute i det kalla stora…

    Kram!

  5. Det ska nog gå bra ska du se! Ta det dag för dag bara, tänk inte på vad som kan bli om en vecka, se bara till att just idag fungerar. Om det betyder att du måste ligga på en filt på golvet med Lilla A på armen medan du leker med Lilla M så får det vara så. Jag tror du kommer hitta lösningar! Kram

  6. Vet du det går av sig självt när du väl är där. Jag var jättenervös inför att vara ensam med tjejerna först men när dagen kom gick det hur bra som helst :)

    Man hittar sina rutiner och kör på dom. Du fixar detta så klart!! Pepp pepp Kram

  7. Åh, vad jag känner igen mig! Albin var som Lilla A i början. Jag höll på att bli tokig ibland just för att han ville amma/snutta hela tiden, vägrade napp så jag fick vara hans napp samt att han ville sova PÅ mig eller sambon. Men det går ju över som tur är. I ditt fall blir det ju jobbigare eftersom du även har Lilla M. Det som till slut fungerade med Albin (dock inte säkert att det fungerar med Lilla A men det kan ju vara värt ett försök) var att söva honom i vagnen med en filt över. Vi gjorde det ombonat och mörkt som i livmodern, hahaha. Eller så kanske du kan ha henne i en bärsjal vid bröstet så får du armarna fria och Lilla A får bröstet när hon vill ha det.

    Kramar!

  8. Vilket härligt kort!
    Det är då man inser hur små de egentligen är :-)
    Hoppas allt är bra med er och att ni börjar landa lite.
    Kram kram!

  9. Man klarar en hel del. Och ibland blir det så att båda skriker, och man får prioritera. Jättejobbigt, men vad gör man när båda ska somna och jag bara har två armar? Även om det finns de som klarar det UTAN att ha ett barn gråtandes en stund, så har jag inte gjort det. Barnen lägger sig utan problem idag. Det blir rutiner på syskon – FORT :-)

    I vilket fall som helst, så är du inte ensam!

  10. Har samma oro kan jag lova, just nu har min karl börjat jobba halvtid, så är hemma själv på eftermiddagarna.
    Men sen jobbar han från kl13-22, detta göra mig nervös.

    Kul att vi bägge fick två flickor och med en dags mellanrum, som vi var beräknade bara en vecka senare :P

  11. håller på att läsa ifatt lite nu bland mina favvobloggar.
    bara sisådär 500 inlägg kvar haha

    astrid var som alma, ville vara väldigt nära mest hela tiden och bodde i princip det första halvåret i vår bärsjal som jag verkligen inte hade klarat mig utan. när väl amningen fungerade utan amningsnapp och pump och mög så låg hon där var tredje timme och helst hela natten så man vaknade i en blöt pöl…
    jösses, detta hade jag förträngt. men ja, hur gör man när man har två, det är verkligen den stora frågan.

    här är vi själa glada för att astrid har slutat att vakna vid fem för att bli buren till vår säng och sova sista timmen.. så nu vaknar hon inne hos sig och har sovit de senaste nätterna hela nätter. underbart!!
    skickar tusen kramar till er!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>