Tankar inför en stundande förlossning

Jag har i flera veckor nu försökt bibehålla det lugn jag ändå hittade i och med Aurorasamtalen ( vet ni inte vad det är, läs här) tidigare i vintras. Ju närmre BF vi kommer desto svårare är det. Just nu har jag lite smått panik över att återigen komma hem med en bebis som ska äta 24/7 och ändå vara hungrig. Jag har grov ångest inför hur det ska gå med amningen till exempel. Kommer det komma igång fortare denna gång? Kommer det göra lika ont? För om jag har svårt att minnas hur ont det faktiskt gjorde att ha värkar och föda barn även om det är knappa 16 månader sedan så gör sig amningens första veckor smärtsamt påminda. Fy fan vad ont jag hade. I nästan tio dygn grät jag i panik varje gång Lilla M skrek efter mat. Jag vill verkligen inte uppleva det igen men jag vill amma fast inte till vilket pris som helst. Tänk om det blir som med Lilla M, kommer jag orka härda ut de där första veckorna då?

Förlossningen är en historia för sig. Om jag inför Lilla M var rädd för själva förlossningen är jag nu rädd för vad vi kan missta. När vi väntade Lilla M förstod nog aldrig jag vilken gåva ett barn är och den kärlek ett barn tillför till livet. Nu vet jag och det gör mig livrädd för att något ska gå fel eller att vi får ett barn som är allvarligt sjukt.

Sen är det den här biten med att jonglera två barn, ett som helst av allt vill ha uppmärksamhet dygnets alla vakna timmar och troligtvis kommer bli ännu mer krävande den första tiden med syskon och ett annat som kommer kräva sin beskärda del med amning och allt som hör till de första månaderna. Hur många armar extra får man när det kommer ett syskon? Ett par extra hoppas jag på men när jag möter tvåbars föräldrar ser jag inga extra armar. Hur klarar ni er?

Och egentligen är jag inte mest orolig för de första fyra månaderna utan det som kommer sen, när Lilla M har blivit lite äldre och så även mini, när de börjar interagera med varandra. Hur kommer det fungera? Kommer Lilla M använda sitt syskon som riv och klös bräda eller putta ner mini från soffan i ren jävulskap? Jag tror inte det, men hur jag än gör så kan jag inte slå i från mig tanken på att något kommer gå fel. Flera nätter nu har jag vaknat kallsvettig och invirad i täcket i panik. Vad sjutton har vi gett oss in på?

För varje dag som går just nu så växer mina tvivel på mig själv som kapabel att klara av två barn. Inte på något sätt tvivlar jag på att kärleken kommer räcka till åt båda eller att jag inte kommer kunna ta till mig  mini på samma sätt som Lilla M utan på min förmåga som förälder. Om jag är trött, less, tom och nära någon form av gravidutbrändhet/depression så funderar i alla fall jag både en och två gånger på hur sjutton jag ska orka med.

Det var verkligen inte så här jag ville invänta en kommande förlossning för ändå någonstans i det här nattsvarta så ser jag fram emot det. Jag längtar efter att få känna de där första värkarna komma, förvånas och sedan inse att det är på G. Jag ser fram emot att kämpa tillsammans med Magnus och att sedan få upp det finaste barnet som kommer födas 2011 på mitt bröst. Jag ser fram emot att få träffa Lilla M på BB och presentera Mini för henne och jag ser framför mig hur stolt hon kommer vara när vi går hem och hon skjuter vagnen framför sig. Hur stolt jag kommer vara över min nyutökade familj. Varför ska det vara så svårt att hitta den känslan just nu och kan  inte den misströstande, deprimerade, trötta och tomma känsla jag bär på just nu bara flyga sin kos?

Vart tog peppen vägen?

22 thoughts on “Tankar inför en stundande förlossning

  1. Men vännen, jag kan förstå att alla tankar kommer o går, vore nog ännu konstigare om de inte kom..! Men du vet att allt kommer ordnar sig i slutändan på något vis.

    Tycker synd om dig som nu är mer än färdigjäst och bara får vänta och vänta.. just denna väntan tar ju knäcken på en till slut. Men det får du inte tänka på utan på hur underbart det kommer bli att sniffa på en gosig bebis snart istälelt :) Och se hur beskyddande och stolt Lilla M kommer vara. Och M som kommer vara så stolt över dig och Lilla M och det nya lilla livet.
    Det tycker jag du ska fokusera på, och ät hur många piggelin du vill också ;)

    Hoppas verkligen liten kikar ut snart så ni får njuta av h*n utanför magen allihopa.

    KRAM

  2. här kommer peppen :)
    det kommer gå bra ska du se och då du väl har ditt ”nya” barn i dina
    armar så kommer du helt säkert oxå känna det :)
    amningsproblemet kan väl lösas med att du pumpar mjölken?? :)

  3. Jag känner igen mej jättemycket i det du skriver! Veckorna innan Noah föddes var jag så jäkla trött och less och framförallt rädd för hur allt skulle bli. Jag målade upp världens skräckbild över hur framtiden såg ut. Men jag tror på ett sätt att det var bra, för då kunde jag ju inte bli annat än positivt överraskad ;) Amningen var ett helvete för mej med, men tack vare amningsnappar och bra krämer gick det mycket bättre den här gången. Jag tror man lär sej att känna igen tecknen tidigare med det mesta med barn nr 2..
    Det kommer gå superbra, det vet jag! Vad svamligt det blev :)

    Kramar

  4. Jag VET precis hur det känns vännen. Har samma ångest som du. Ibland vill jag bara vända om. Lite svårt dock. Men vet du vad?? Vi kommer klara det galant!!! Tänk så många andra kvinnor som klarat det. Min mamma tex. Hon var 19 när hon fick systra min, 2 år senare fick hon mig och 4 år senare min lillebror. Hon var alltså 3 barnsmamma när hon var 25. Det kanske inte hjälper dig, men mig gör det iaf…

  5. Åh Liw, kan inte säga annat än att jag vet hur det känns! Den utdragna graviditeten i samband med oron inför framtiden sätter hjärnan på en höggravid i kaotisk rullning. Och så en massa extra hormoner på det! Nej du (ni) har det inte lätt just nu. Men, som många säger och som det faktiskt är, så kommer alla bitar falla på plats så småningom. Kanske inte där du hade tänkt ha dem men framtiden hittar sitt spår. För visst fan är det kämpigt i början med en liten liten ny människa och en liten liten lite större människa till på köpet att ge sin uppmärksamhet åt. Men man underskattar sig själv. Som tvåbarnsförälder kommer man in i rutiner helt otroligt snabbt, oftast innan man hunnit tänka på det själv. I ens undermedvetna ryms det minnen och kunskap som bara behöver dammas av lite. Och jag lovar dig – ibland tror jag fanimej att jag har fyra armar och inte två! Och ni som inte för allt för längesen var just i liknande situation med Lilla M kommer klara det galant. Men den där ångesten inför amningen…ooh jag vet den. Hoppas det löser sig den här gången för dig. Som du säger så är det skönt när det funkar men om det nu inte funkar så finns det så bra alternativ att man egentligen inte behöver oroa sig för det (båda mina killar är ju flaskbarn men lika kärleksfulla för det =) Förlossningen…det sitter i märgen som cykelkunskaperna hos dig nu. Men jag minns att jag också oroade mig mer för vad det är som kommer ut och ev komplikationer än för själva förlossningen den andra gången. Man vet ju så mycket mer andra gången än första om vad det är som sätts på spel och ovisshet gör en galen, så är det ju. Kan lova att nästan alla känner som du när de är i samma situation (jag kände iaf likadant) så du är inte ensam! Men man vet ju aldrig hur något blir så det är lika bra att försöka att inte tänka på det. Det gör en bara paranoid och smått galen. En sak är jag dock helt hundra miljoner procent säker på – vad det än är som kommer ut så kommer kärleken för den vara lika stor! Och ang farhågorna gällande Lilla M som storasyster; räkna med bråk! Och kanske några försök till nedknuffningar någon gång… Tiden när de umgås på lika villkor kommer och tills dess testas det gränser till max. Tror dock att Lilla M kommer vara en alldeles underbar storesyster =)

    Styrkekram!

  6. Mina tips som 2 barnsmamma till närfödda syskon är:

    Ammningen: Kändes knappt efter 1-2 dagar, absolut inte som med första barnet (spräckte bröstvårtan och allt möjligt), bröstvårtorna är härdade ;-) om du ändå är orolig, kör varannat mål med ammningsnapp på tutten!

    Första tiden efter minis ankomst: Jag var noga med att lägga mycket tid på 1:an, så fort 2:an ammat färdigt så la jag henne ifrån mig och lekte med 1:an. 2:an fick ligga på golvet brevid oss när vi lekte för jag ville att 1:an skulle lära sig att hon avr med i gamet nu sakta men säkert. Jag var även noga med att dom som kom för att gratta oss för 2:an, först och främst grattade 1:an som blivit storasyster och att man lekte med henne istället för att sitta timtal och hålla 2:an som bara sov!

    Allt kommer gå fint ska du se! Denna förlossningen kommer vara annorlunda för denna gången vet du vad du ska göra, du och din kropp känner igen det, så kände jag -”fan jag kan detta, jag vet precis vad jag ska göra nu!”

    Önskar er all lycka och ska bli kulö att fortsätta följa e när mini kommit :)

    KRAM

  7. Det är inte lätt att vara i ”väntafasen” med en färdigjäst mage och en herrans massa hormoner och tankar som far runt i huvudet. Jag blev nästan deprimerad när jag väntade Albin och gick över tiden. Titta på Lilla M när de där känslorna kommer över dig – vilket fint barn som du och M skapat och som ni nu tar hand om efter bästa förmåga! Hon blev(är) rätt bra va?! Det kommer ni göra med mini också. Jag har ju bara ett barn så jag vet inte hur det känns att vänta det andra barnet, men lita på att du kommer att vara den bästa mamman för Lilla M och mini. Amningen kan ju vara jäkligt jobbig i början, men den här gången har du något som du inte hade förra gången – erfarenhet. Det kommer hjälpa. Och så finns det en herrans massa kloka mammor som har två barn och som läser din blogg som kan ge stöd om det skulle behövas.

    Stor kram!

  8. Oj, jag kan inte hålla på och hymla och säga att allt kommer gå bra, även fast jag tror det.
    Samtidigt är det bara att inse fakta – det kommer att göra ont.
    Det kommer vara jobbigt med 2 små.
    MEN jag tvivlar inte en sekund på att ni fixar det. Gråhårig och rynkig blir man av de små, men det kan vi leva med. Och smärtan under en förlossning är inget mot den underbara känslan som infinner sig efteråt.

    Stor kram från mig!

  9. Tyvärr så växer det inte ut några extra armar ;) Det är som jag skrev idag skitkämpigt emellanåt, men också alldeles underbart däremellan. Tiden räcker inte riktigt till, men man får prioritera det som är viktigt, alltså barnen. Städa och annat kan vänta till bättre tider ;) En viktig sak som vi verkligen försöker hålla på är att vi varje kväll när barnen lagt sig myser tillsammans. Inget jobb, inget städ, inga barn :)

    Kramar

  10. Sötnos, det är väldigt vanliga tankar inför en förlossning. Jag förstår dig men du, du kommer att klara det galant. Jag tror på dig! Hoppas bebben kommer ut snart och hoppas Lilla M kryar på sig snart. Stora kramar från oss!

  11. Minns dom där känslorna. Skulle man älska den lilla bebisen lika mycket som Edvin .. var det överhuvudtaget möjligt att älska någon annan så mycket? Hur skulle jag klara av att amma och springa efter en trotsig 3-åring? osv osv .. Men allt faller sig så naturligt. Man känner sig mycket mer trygg i sin mammaroll. Man frågar inte 1000 frågor på bb, bara en … kan jag få fara hem nu?

    Och detta med amning. Fungerar det inte så gör det inte det. Ersättningarna som finns idag är kanonbra. Och närhet får bebisen ändå. Grubbla inte på det. För det är ett enkelt problem som lätt går att lösa :)

    KRAMAR

  12. Hej Liw!
    Ok om sanningen ska fram så är det en semester med ett barn…. Men det är ju mer än dubbelt så roligt med två!
    Kom ihåg att allt behöver inte funka perfekt från början och förmodligen blir det väl aldrig perfekt men såsmåningom hittar man nya rutiner som är ok. Kom ihåg att släppa tanken på att båda barnen alltid ska vara nöjda samtidigt. När man klär den ena måste den andra vänta lite och det kanske inte är så kul men det måste ta den tid det tar. Och så är det nästa barns tur och då bajsar det första barnet och så måste man av med allt och så börjar allt om…. Släpp ner axlarna, andas och låt det ta tid, ni kanske hinner ut den dan!
    När jag kom till insikt i att acceptera att båda mina småtroll inte alltid kunde vara nöjd så släppte en stor stress. Ibland gråter den ena men man måste klä på en först, det är bara så. Den insikten kom dock inte omedelbart utan infann sig efter nån vecka. Första veckorna var jag skräckslagen över hur jag skulle fixa 2 barn själv när pappan for till jobbet. Men du kommer att klara det! Ett tips är att inte ta emot så mycket folk från början, vänta med det tills ni har landat. Var bestämd med det för man behöver inga fler stressmoment tycker jag iallafall.
    Lycka till med allt. Ulrika

  13. Vet du…möjligen något oseriöst men jag kommer att tänka på sköldpaddan i Hitta Nemo.
    Jag kan lova dig att man hittar sin roll.
    Som med det mesta andra så faller mycket på plats helt naturligt.
    Vissa saker behöver man klura på. Men ta det när det kommer. En sak i taget.
    Jag kan berätta massa om hur det funkade för mig, men jag tror inte det spelar någon roll egentligen för du kommer ändå att hitta din lunk.
    Försök att ta ett steg i taget. Det mesta av de saker du oroar dig för kommer att vara självklara när du är där.

    Vila kropp och själ nu fina du! KRAM!

  14. Känner igen mig massa i det du skriver, förrut har jag mest slagit ifrån mig tanken men det blir svårare och svårare! Fast det är absolut så som så många här skriver att allt faller på plats:) men jag kan ärligt säga att jag är livrädd att jag inte ska älska nästa barn lika gränslöst galet mycket som jag älskar Isabelle! Men de kommer ju självklart komma lika naturligt men tänk om:/ nej bor med dessa tankar, det kommer gå kanon, vi kommer bli kanoners två barnsföräldrar:) lycka till när det startar:):) tror de e en till liten flicka därinne:)

  15. Den tiden du är i nu var den absolut värsta tycker jag. Det blir inte värre, iaf blev det inte det för mig. De sista dagarna innan förlossning (fast det visste jag ju inte då) fann jag äntligen lugnet och lyckades övertyga mig själv om att njuta och peppa positivt. Men ojoj, vi har alla varit där du är LiW! Men det är förstås ingen tröst att veta…

    Du har fått så många fina sakrer skrivda till dig här ovanför, jag kan bara hålla med om allt! Och hinta; förbered dig på att det går fortare den här gången. Allting går fortare. Förlossningen, att bestämma amma/inte amma, att barnet växer och växer och plötsligt har du en halvåring i famnen!

    Det bästa tipset jag fick inför mitt tvåbarnsföräldraskap var: tala om för äldsta syskonet att du älskar henne, hela tiden!! Om och om igen. Du kan aldrig säga det för ofta.

    KRAMS, det är en härligt och häftig resa du gett dig in på. Den är fasansfull och magiskt och skrämmande och underbar. Allt det där som med Lilla M, fast dubbelt, för nu har du dubbelt så mycket kärlek i kroppen!! Märklgit, men så funkar det iaf för mig.

  16. gumsan, nu har du tänkt…igen!

    Det var en bekant som sade till mig att när hon låg där och skulle föda så sa hon till sig själv; ”Det här har Krillan klarat, då ska väl fan jag också klara det”. *haha*

    Vid varje förlossning föds en ny kärlek.

    oroa dig inte, du är den bästa mamman dina barn kan ha.

    *puss* och håller alla tummar jag har att allt ska gå bra.

    • Ja jag vet det Krillan, jag ska inte tänka ;-)
      Men du känner ju mig. Och som din bekanta sa så har du klarat det tre gånger ska väl jag klara det en andra? ^^

      kram och puss!

  17. Åh älskade vän! Jag förstår så väl hur du känner. Men det kommer gå bra. Man är mer rustad inför tvåan än man tror. Mitt råd gällande ammningen är att du gör exakt det som känns bäst för dig. Kämpa inte om det ger dig ångest.- Det viktigaste är att bebis mår bra och att mamma mår bra så mamma orkar allt!

    Jag tänker på dig massor!
    Dessutom en liten order från mig nu. Sluta grubbla så mycket! Kramar i massor!

  18. Jag tror att paniken hör lite till oavsett hur många barn man föder, det är en stor främmande förändring och helt naturligt att känna lite oro inför det. Som många skriver tror jag att allt faller på plats när det väl startar igång. Din kropp är helt fantastisk och är väl förbered inför vad som komma skall, tro på dig själv och allting kommer att gå bra trots att det kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Ni har en fantastisk tid framför er.

  19. Har nu läst om din tidigare förlossning som verkar varit riktigt jobbig. Min första tanke är all den kunskap du och din man har inför denna förslossningen eftersom ni redan varit igenom det än gång tidigare. Ni går in i förslossningssalen erfarna och kan därmed ifrågasätta personelens agerande om det inte känns bra. Som nyföderska sväljer man lätt allting de säger eftersom man inte har den minsta aning om hur det egentligen ska vara. Sen säger ”alla” att den andra förlossningen är mycket lättare än den första…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>