Det är vad jag gör. Jag passar på. Passar på att vila, sova, äta och bara vara. Imorgon är det vardag igen, M jobbar kväll till veckan vilket innebär att nästa helg är jag så gott som ensamstående för att överdriva, men det är det lilla. Så i helgen låter jag andra roa Lilla M.
Att jag sedan spenderade gårdagen med täta värkar som efter varken bad, alvedon, vila, promenad, you name it gav sig är jag i ännu större behov av vila. Efter ett samtal till förlossningen gick vi in för en koll, dels för att de ville kolla och sen för att vi ville veta. Är det på G och i så fall hur mycket? Vår barnvaktsproblematik gör det inte så roligt att försöka ringa hit någon en lördagnatt. Men, precis som jag befarade är det som med Lilla M -pinvärkar. Barnmorskan vi fick träffa försökte verkligen peppa och låta positiv ” det är ju andra, det kommer gå fortare” men när vi klivit ut från sjukhuset rann verkligen all ork och tilltro av mig. Hur ska jag orka det här? Sömnen påverkas, tålamodet, kroppen gör av med all energi men framförallt så känner jag mig så modfälld. Om jag var trött när det väl satte igång med Lilla M vågar jag inte ens tänka på hur det kommer bli den här gången då jag ska ta hand om Lilla M och ha en kropp som uppenbarligen bara är gjord för att producera barn och inte föda fram dem.
Trött, ledsen, modfälld, misströstande och återigen tillbaka i tänket att vi inte kommer få någon bra förlossning. Höjdar inställning va?
Kära Liw!
Jag förstår att det är tröttsamt att vara i slutet av graviditeten men det gäller i alla fall att försöka vara positiv… Det är vad jag försöker vara just nu. Larry och Chille har varit försvunna sedan hal tvåtiden igår. L är ute och letar men hör inga skall i skogen. Det finns många orosmoment här:svaga isar och massor med havsörn. Jag (vi) måste försöka tänka positivt! Ta vara på stunden, jag tänker på er!
Stor varm kram till er alla
Du får visst ha en sån inställning. För den sista tid innan bebis är jobbig. Vare sig man har pinvärkar eller inte. Man vill bara få det ”gjort”. Hoppas, hoppas för din skull att mini snart kommer ut till er!!
KRAMAR
stackars stackars dig :(
Om man får hoppas så hoppas jag att bebis kommer då lagom till nästa helg istället så du inte behöver vara ensam.
Kramen!
Förstår din inställning men som tur är kommer bebis ut endå. Envis liten bebis. Ha en bra söndag. Kram
Kunde de inte ge dig bricanyl då? Det gav de till mig när jag hade pinvärkar… Styrkekramar!!!
Men kära vän! Förstår att det är jobbigt. Men det kommer gå bra så klart. Innan du vet ordet av sitter du där med bebis och dessa dagar du upplever nu känns som en avlägsen dröm och har aldrig hänt.
Sänder massa massa styrka till dig så fina du fixar detta!!!!
Usch jag tycker synd om dig!
Och man får faktiskt vara negativ när man är höggravid! ;-)
Men snart så är er lilla bebbe hos er, och tur är väl att kroppen är så fantastisk att den orkar även om man har svårt att tro det.
Försök tänka så positivt det går, det gör det betydligt lättare psykiskt under förlossningen.
Jag hejar på dig!
Stor kram!
Vet du vad…jag kände precis så där. Hade hemska förverkar och kände att jag bara ville ge upp med min andra. Man fick aldrig riktigt vila eftersom man hade en liten redan och kroppen protesterade på alla sätt. Men min andra förlossning tog 1,5 h från att jag åkte hemifrån.
Denna gången vet du lite mer. Du har erfarenheter från förra förlossningen som du kan använda dig av nu. Du fixar det här! Fortsätt vila så mycket du kan. Du kommer att få adrenalin så du blir pigg till förlossningen. Kroppen gör vad den ska.
Var rädd om dig! Kram!
Alla andra har redan hunnit säga så bra saker så jag säger bara: kram. Jag tror på dig!
Men kära vän… Hoppas verkligen min dröm var en sanndröm då!!!!! Imorgon gäller det ju =) Bara det inte blir som med Lilla M i magen… Håller alla tummar och tår. Wilda också.
Stor kram på dig
Larry kom till L i skogen nu vid 16-tiden. ännu har inte Chille visat sig. Larry var mycket slut och han haltade.
L hoppas på att Chille kommer i Larrys fotspår! Hoppas du är piggare.
Kram. .
Vad skönt att höra. Då håller vi tummarna för att Chille kommer snart med.
Båda hundarna är åter, tack och lov. De är lika trötta som du… Skönt att allt gick väl med tanke på min kommande resa upp till er. Det ska bli härligt.
Kram