Att räkna till tio

Alltså det här med tålamod. Mitt är  verkligen på upprinningen efter två timmar av ren trots. Mamman säger NEJ, barnet flinar lite och kör vidare. Mamman säger NEJ och lyfter in barnet på dess rum. Barnet springer genom dörren och fortsätter med vad det nu var som inte fick göras. Mamman går ut på balkongen räknar tyst till tio stampar med foten och går in igen. Barnet tittar försynt på mamman, som om det vet vad som hände där ute, att det nästan får mamman att tappa humöret, fortsätter med ett leende sysslan som förut. Mamman säger NEJ och karusellen snurar åter ett varv.

Det här är egentligen inget ovanligt här, vi har en madame med väldigt mycket vilja och envishet. Mamman brukar också ha vilja och envishet, men när det inte går att resonera med dem, hur gör man sig förstådd då? Visst vi kan plocka bort allt som inte är okej för ett barn att leka med, vaddera hela lägenheten och sätta upp hyllkonsoller efter taket, men så ska man inte behöva leva även om man har en envis ettåring i hushållet. Inte om ni frågar mig. Är det inte bättre att lära barnet vad som är otillåtet att leka med, klättra på och smälla med än att kratta gången och ta smällen om något år, eller femton? jag vet inte. Just i dag önskar jag att vi levde i ett vadderat hem med hyllkonsoller efter taket.

Just idag hade det varit skönt om den lilla faktiskt sovit sina normala två timmar efter lunch i stället för de 40 minuter hon snodde till sig efter inskoningen/ÖF. Om inte annat för att jag skulle få chansen att vila upp mig lite inför en helt normal eftermiddag i den här lägenheten.

Orken, vart tog du vägen? Får väl trösta mig med att de flesta föräldrar går igenom dessa perioder av trots och envishet. Den tanken kan nog hjälpa humöret en bit på väg även om den hjälper föga just nu.

35 thoughts on “Att räkna till tio

  1. Oj vad jag känner igen det där! Leo är precis likadan! Han är extremt envis och har en extrem stor egen vilja! När han inte får som han vill blir det skrik, gråt och stampning av fötter. Men jag tror som du att det är bra i längden att vara bestämd, man får igen det senare i livet även om det är jobbigt just för stunden

    • Anna S – SKÖNT att höra. ibland funderar man på om det bara är ens eget barn som har de här trots dagarna..

  2. Känns surt att det ska vara så svårt att flytta bloggen.. Metrobloggen är ju skräp men ändå. Skapade ett wordpress konto i dag men fatta inte mkt. :) ska kolla in länken oxå, tack! Kram

  3. Lugn, det här är bara uppvärmningen. ;-) Önskar att jag kunde säga att det blir lättare när de går att resonera med. Snarare mer frustrerande när de förstår vad de imte får göra och varför men gör det ändå bara för att provocera.

    Vi försöker också att lämna så mycket som möjligt öppet och framme. Evina hade en period när allt skulle testas både en och tio gånger, precis som William har nu, men det var snabbt övergående. Sedan har hon låtit bli skåp och lådor och prydnader. Nu är det ljudnivån och vad man får och inte får göra med lillebror som orsakar de flesta diskussionerna. Ser verkligen fram emot riktiga trotsen för där är vi tack och lov inte… Ännu. :-)

  4. Oj, det är inte konstigt att magsjukorna bara går runt runt, när folk inte håller sig hemma tillräckligt länge efteråt… Alla förskolor och öppna förskolor brukar ha 48-74 timmar som regel efter sista kräkningen. Skulle tro att det är så även där ni bor. Bara för att man bara kräks en eller två gånger så behöver det inte betyda att det inte är magsjuka… Folk drabbas ju på olika vis. Medan nån kräks i ett dygn kanske någon annan bara blir dålig i magen, trots att det är samma virus.

    Något att tänka på i framtiden kanske…

    • Ja du Sara eller mamma till tre som du väljer att kalla dig, visste inte att du har tre barn, men du kanske räknar Emanuel?

      Jag ringde min fsk och ÖF och frågade om det var okej för dem vilket det var eftersom hon kräktes SLEM i samband med hostattacker.

  5. vi har sådana där från ikea, plastbestick ä även vanliga bestick som är för barn då.. dem han mest använder å brukar låna våra med ibland. men just dem här gick hem. står att just dessa är från tre år. men det tror ja va ja vill på..

  6. Underbart söt liten trotsig dotter du har:-)
    Här kampas vi med en trotsig 5-åring istället. Just nu är hon väldigt samarbetsvillig, men det är som att vända en pannkaka så är trotset tillbaka.
    Hon vet exakt vilka knappar hon ska trycka på för att få igång mig, HiHi!
    Varje ålder & trotsfas har sin charm….eller inte:-)

    Kram

  7. Fine, det var fegt av mig att skriva anonymt. Och dumt, med tanke på att ip-adressen ändå syns, haha.
    Men eftersom du uppenbarligen tycker så fruktansvärt illa om mig, så tänkte jag att du direkt skulle slå ifrån dig om du såg att kommentaren var från mig. Men det är en helt annan historia, som inte ska dras upp här.

    Anyway, folk som tar sina ungar till förskolan när de fortfarande smittar får mig att se rött. Både som mamma och som förskollärare. Och med tanke på att du ett par inlägg här under skrev att hon kräkts två gånger och att du inte visste orsaken, så måste det ju ändå vara fler än jag som reagerade på att du dagen efter tar henne till förskolan… Inte så konstigt att reagera på en sådan sak tycker jag. Vi brukar ju dessutom hänga på samma ÖF och magsjuka är fasen bland det värsta jag vet.

    Men ja, det var ju skönt att det inte var magsjuka, för allas skull!

    • Ingen fara, tänkte bara påpeka att ingen är anonym ;-)

      Jo, jag tvekade länge i morse men efter att ha pratat med fsk och de trodde som jag, att det är Lilla Ms tänder och förkylning som slemmar igen ( tätt när hon andas och hostar rosslande) så gav de oss grönt ljus.
      Kan bara hålla med, just magsjuka är det för mig minst 48 timmar på, det är ju djävulens sjuka om du frågar mig.

    • Jepp.
      Jo du Sara. Du som har en högskole examen för den här åldern. Hur hanterar man ”trotset”. Undvika eller ta striden?

  8. Olyckligtvis vet jag precis vad du menar och även om jag är beredd att lämna ingen i närmaste snödriva ibland är jag samtidigt glad att hon har en egen vilja och kämpar för att få den igenom.
    Men det krävs många sekunders tysthet för att lugna ner sig ibland!

  9. Jag kan tänka mig att tålamodet brister ibland, särskilt när man kanske inte får sova ordentligt på nätterna..

    Haha, På Spåret är mitt favoritprogram just nu! Jag har alltid dissat det innan och tyckt att det är pensionärsunderhållning, men när det skulle börja i höstas längtade jag plötsligt efter det! Jag vet inte vad som har hänt, men jag skyller på graviditeten.

    Tack, kul att höra att du gillar min blogg! Din verkar jättefin, ska fortsätta att kika in här!

  10. Ja någon gång skall jag nog lära mig och dricka röd vin… kanske haha!

    envisa ungar! Har de bestämt sig så har det… har inget bra tips eller råd hur man gör…

    oh ja vi är mega laddade för imorgon hoppas grabbarna med är det.

    Kram

  11. Jag ska nog klura ut det till slut.. =) Nu försöker metrobloggen lösa flytt av blogg från dom och jag får ju hoppas att det blir till wordpress oxå, det är ju ändå en stor sida vad jag förstått…

    Skönt att Lilla M inte blev magsjuk.. Douglas har oxå kräkts lite när han hostat så mkt och man riktigt hör hur slemmet fastnar i halsen… Stackare.. Bättre än magsjuka ivf om man nu måste välja mellan pest eller kolera.. =)

    När jag läser dina inlägg om Lilla Ms trots så undrar jag om Douglas ger oss lugnet före stormen här… Han är fortfarande lätt att ha att göra med att jag bara väntar på att det ska braka lös fullständigt en dag..

    Kram

  12. Hihi som man känner igen sig i inlägget!

    Aaa, snordyrt håller jag med om. Har inte alls haft råd att unna svante såna kläder mer än en gång innan. Egentligen funkar vanliga kappahl, h&m, Lindex kläder kanon de med. Men de är lite kul ändå att visa upp dem i lite mer märkeskläder ;) hehe

    kram kram

  13. HAHAHA du, jag kan lova att en högskoleexamen för den åldern INTE hjälper mycket ;) Och vänta du bara till hon blir tre, hehe.

    Men jag brukar försöka ignorera såna grejer som att lägga sig ner på golvet och skrika. Då går jag därifrån helt enkelt. Oftast är det inte roligt att skrika när ingen tittar på. Markera med ett ordentligt nej när barnen gör sånt som de inte får och lyfta bort. Gång på gång på gång på gång. Avbryta helt enkelt. Här hemma har vi en enormt envis liten kille som klättrar på exakt allt, så vissa dagar känns det som att jag inte gör annat. Eller vissa dagar….alla dagar är nog mer rätt. Och ja, uppmuntra bra beteende. Inte överdrivet, men jag (eller vi ska jag ju säga) försöker att uppmuntra på lagom nivå när barnen gör bra grejer, speciellt när det sker spontant utan att man behöver säga till. Tex om Noah spontant väljer att ge Tyra en kram, istället för att dra henne i håret.

    Tror och hoppas att jag gör ungefär likadant på jobbet, som jag gör hemma.

    Och ja, ibland måste man helt enkelt gå ut ur rummet och stampa av sig lite…så är det nog för nästan alla föräldrar.

    • Skönt att höra att vi har samma rejs. Vissa dagar funderar man på vart de får allt ifrån. Här är det tekniska prylar som ska pillas på, dras i och bankas på. Många nej blir det, och många gånger får jag räkna till tio per dag. Voj voj!
      Skönt att få bekräftat att vi inte gör helt fel, tror inte alls på att distrahera och försöka få dem att göra annat för stunden, då får de ju inte lära sig att ett nej är ett nej, även om det just nu måste tjatas in..

      Kan säga som så att balkongen är välbesökt, frisk luft, räkna till tio och sedan stampa lite gör susen för några minuter ;-)

      Tack!

  14. Haha du får nog det, barn är alltid mycket värre hemma än på dagis…. *ler* men det är väl och vara konsekvent och inte ge med sig, till slut om 100år så fattar barnet att det inte funkar…. :)

    Du får tipsa om en flaska rött så får jag testa en fredag kväll :) kram

  15. jag känner också igen mig i det där, ibland känns det som att man inte gör annat än att säga nej. Men nångång så måste det ju sjunka in i hjärnan på dem, hoppas jag. Tyra springer ju alltid åt andra hållet när man ska nånstans eller göra nånting, så nu har hon börjat ropa Tyyyyya medan hon springer iväg redan innan jag hinner ropa och jaga henne tillbaka. De har ju full koll på vad de får och inte får göra, och på vad VI kommer säga. Ibland undrar jag om det inte är det som det egentligen handlar om, att de gör saker för att de vet så väl vad vi kommer att säga.

  16. Ja vi är fler :) ibland tänker jag att om Olivia är så trosig nu hur ska de då inte bli sen när trotsåldern väl är här? ;) Fast just nu är vi inne i en lugnare period, men de gå rju upp å ner som sagt.

    Ja håller med ang maten, men som du säger så lär man nog märka om dom behöver mer. Olivia har ju aldrig varit en storätare, jobbigt. Men just nu går de bra och hon äter som aldrig förr (mitt hjärta jublar!), men som allt annat går väl de med upp å ner…

    Trevlig kväll! Kram

  17. Ja ibland blir man lite trött… Lovisa har kommit in i en utvecklingsfas och de senaste dagarna har varit mycket gnälliga. Sen har hon blivit blyg för andra personer vilket hon aldrig har varit. Och så har jag inte riktigt haft orken då nära anhöriga bara bråkar hela tiden. Morr. Aja livet går vidare och din dotter är grymt söt!!! :D Massa kramar från oss och hoppas er kväll blir lugn iaf.

  18. Jag håller med. Är jätteglad över att vi fått en riktig vinter. Men nu är jag skitless på snön. Jag vill ha barmark nu =)

  19. Jag strukturerar upp en blocketannons i huvvet när jag blir riktigt irriterad. Det är mitt sätt att räkna till 10 haha! ”skitunge, trotsig som fan och fattar nada..5 spänn”. Typ så brukar den se ut. Sen slinker det ut fula ord också som jag jobbar skithårt med att hålla inne för att hon inte ska höra, men ibland gör hon det tyvär :(

    Jag är skitdålig på att hantera sånt där och jag jobbar verkligen på att bli bättre. Elin ska inte bli kallad saker, om så bara i mitt huvud, bara för att hon testar mina gränser. Jag låter som en apkass mamma nu, och det är jag också when it comes to this, men jag vet ju om det iallafall haha. Jag kan bara bli bättre med andra ord :)

    kramar

  20. Hej! Så roligt att du lämnade ett spår i min blogg!
    Du verkar ha ett litet busfrö. Jag vet hur det känns :) Tålamod tålamod. Min lilla Emil är rätt så snäl ändå, men oj vilket humör!
    Imponerad av din kamera och dina bilder. Så snart jag börjar jobba efter mammaledigheten blir det till att sara till en fin kamera. Har du något tips?
    Ha en fin kväll! Sandra

  21. Hahaha man ler när man läser detta!
    Evelina trotsade nästan aldrig, men Laura däremot kommer nog busa och trotsa en hel del mer (hoppas inte hoppas inte) om inte annat har hon ett temprament som heter duga!

    Ska skriva ner om det där ägget i inlägget å fort jag fått reda på hur det var exakt man gjorde!

  22. Amanda är också en trotsig liten rackare och jag tror inte att hon riktigt förstår vad jag menar när jag säger nej. Eller hon ser ju extra busig ut när hon gör någonting som hon tidigare blivit tillsagd om, men det är nog bara att ha tålamod. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>