Mammor av idag eller av 1950?

Igår läste jag ett inlägg hos Linda om att Martina Thun ( morgonpasset i P3, musikhjälpen 2010 mm) har blivit och fortfarande blir påhoppad av ilskna mödrar som tycker att hon är en dålig mamma. Varför? Jo för att hon lämnade sin 9 månader gamla dotter med sin pappa när hon lät sig låsas in i musikhjälpen buren. Jag är inte förvånad.

Martina skriver:

Redan när det blev officiellt att jag skulle delta i detta började mejl trilla in från oroliga mammor. ”Vem ska ta hand om ditt barn?” ”Inte kan du väl lämna din bebis i SEX DAGAR?” Jag svarade hövligt att barnet har en pappa som tar hand om henne när jag inte är där, men anade att detta bara var början.

Det var det.

När JAG återgick till mitt extrajobb på 20% var Lilla M  25 dygn gammal. Jag gick tillbaka både av ekonomiska skäl, den lönen är lika stor som 60% av min föräldrapenning om jag maxar (7dar/v), personliga – jag ville komma hemifrån några timmar här och där för att känna att jag fortfarande var en egen person, Liw och inte bara ett mejeri/mamma/blöjbytare/hormonstint monster men framför allt  för att ge Magnus chansen att lära känna sin dotter utan mig hängandes över axeln. Jag har inte ångrat en minut att vi valde att göra så här. Mina pass är relativt korta, som längst har jag fem timmar hemifrån och det är på helgkvällar, som kortast 3,5 timmar. När Lilla M fortfarande ammade så pumpade vi ur och funkade inte det så fick hon ersättning, no fuss. Hon var mätt och nöjd, ren och hel och låg allt som oftast och sov i sin säng när jag kom hem nöjd och belåten efter en kväll med sin far.

När jag skrev om det här beslutet på min dåvarande blogg möttes jag de konstigaste reaktioner. Ville inte jag vara mamma, dög det inte att ta hand om sitt barn, jag förminskade andra mammalediga genom att gå ut och jobba extra men framför allt kunde jag verkligen LITA på att Magnus skulle kunna ta hand om Lilla M de timmar jag var borta? Den sistnämnda och kommentaren Jag önskade jag vågade gå hemifrån och lämna ****** med ***, men inte innan han börjar på förskola var de som gjorde mig mest brydd. Är man ensamstående förälder även i ett förhållande innan barnet börjat på förskola?

De reaktioner Martina har fått har handlat om just detta, att hon lämnar sitt barn, hon överger det. För i dagens Sverige kan inte fäderna ta ansvar för sina barn, tydligen.  Så kan det mycket väl vara men i så fall beror det på en enda sak och det är inte för att de har snopp utan för att många mödrar inte släpper in fäderna i barnens omvårdnad och dagliga aktiviteter förräns det är för sent för fäderna att bli babyproffs.

I AB säger Martina:

– Jag fattar inte varför man skaffar barn med en man som man inte tror kan ta hand om barnet.

Framför allt var det andra mammor som riktade sin vrede mot henne.

Varför reaktionerna blev så starka vet inte Martina Thun.

Kanske är världen helt enkelt inte så jämställd som hon trodde.

– Vissa tror eller tycker att mamman har närmare kontakt med barnen. Kanske vill vissa mammor inte heller släppa ifrån sig tyglarna. Men om man vill att samhället ska vara jämställt så måste man göra det, säger Martina Thun.

Misstron mot hennes sambo kan hon inte heller förstå.

Självklart är det svårt att jämföra olika personers situationer och ställningstaganden men det är ju också det som gör det så konstigt att personer som för mig, och även för Martina , var helt okända la sig i hur vi väljer att disponera den tid vi har med och ifrån våra barn. Vad ligger det bakom för att man som i Martinas fall ska skicka hatmail och tala om för en person vilken dålig mor denne är? Avundsjuka, rädsla, insikter om vilka  fel man själv har gjort i sitt föräldraskap? Jag vet inte, men jag hoppas att när min dotter (eller kanske blir det  döttrar)  är stora nog att skaffa barn så sker det på en grund där de och deras partner är likställda i ansvar och omsorg om barnen och med detta menar jag inte att kvinnan ska ta det fysiska och psykiska ansvaret och mannen det ekonomiska.

Det är svårt från dag ett men det går. Dock är det vi som mödrar som måste våga lita på att våra män  har lika mycket babyproffs i sig som vilken kvinna som helst. Varför kämpar vi för jämställdhet om det inte också ska innebära jämställdhet i hemmet, med barnen och ifrån barnen.  Vi får inte bra fäder till våra barn genom att utestänga dem utan genom att visa att vi litar på deras omdömme och förmåga att ta ansvar redan tidigt. Visst de kan inte amma men de kan komma barnet nära på många fler sätt än tuttkontakt. Blöjbyten är alltid trevligt att leja bort till exempel ;-)

Artikel i Aftonbladet och Martinas krönika i Metro.

17 thoughts on “Mammor av idag eller av 1950?

  1. Jag sitter fortfarande och är oförstående till max inför detta. Jag begriper inte att det skulle vara en sån dödsynd att lämna sina barn med pappa och göra något själv.

    Om man känner att man inte vågar lämna med pappan kanske man skulle tänkt efter innan man skaffade barn med den mannen. Eller är det så att dessa tjejer/kvinnor rent allmänt anser att män inte kan ta hand om barn. Och i så fall om nu gud förlåte mamma dör bör i så fall barnen fosterhems placeras tills dom är större. För jag menar pappor kan ju inte ta hand om barn?!

    Nej usch. Jag blir så arg på sånt där!

  2. Vilket bra inlägg! Ett viktigt ämne tycker jag. Tyvärr tar förlegade arv från tidigare generationer som säger att ”det är kvinnan som ska ha huvudansvaret för barnet” lång tid att ändra verkar det som. Jag håller med dig fullständigt!! Barnet har TVÅ föräldrar och dessa föräldrar bestämmer själva hur de vill göra med föräldraledig het och så vidare. Enda skillnaden är att kvinnan har maten i början om man väljer/kan amma. Jag och min sambo ska dela lika på föräldraledigheten och det har jag fått en del reaktioner på, typ ”Va, ska du redan börja jobba efter 10 månader?” eller ”Va, ska mannen ta hand om inskolningen på förskolan sedan?” Och vissa kvinnor måste verkligen lära sig att släppa ifrån sig kontrollen och låta mannen få göra på sitt sätt. Vad är det som säger att mamman gör rätt? Sådant kan jag också reagera på.

    Jag tycker det är skrämmande att andra mödrar skickar hatmail till kvinnor som väljer att arbeta och där mannen är hemma med barnet.

    Ja, det här skulle jag kunna diskutera länge och väl, men med risk för att skriva en uppsats här på din blogg sätter jag punkt där ;-)

    Sv: Japp, det blir borgerlig vigsel utomhus :-)

    Ha nu en riktigt fin helg! Kramar

  3. Det är helt sjukt att mammor (för det är ju mest mammor) inte bara har bestämt att deras egna män är helt inkapabla till att ta hand om barn utan att alla mammor som faktiskt litar på sina män är dåliga mammor.

  4. Man kan bara skaka på huvudet åt dessa människor. Jag är själv uppvuxen med att mamma skötte barnen och det resulterade i att jag aldrig fick en fungerande relation med min pappa. Man gör sina barn, ja hela familjen, en björntjänst genom att tro att mamman är den enda som är bra för barnet! Så man kanske ska börja tracka de som säger motsatsen i stället.;)
    Du gjorde helt rätt. Kram!

  5. Ja papporna är ju lika mycket föräldrar dom :) Vill man jobba så ska man göra de, man finns ju ändå där för sitt barn och den tiden man är borta är ju pappan där. Tror faktiskt de är nyttigt at dela redan från början, pappan och barnet knyter säkert an mycket bättre, de blir ju lätt så att mamman kanske är där över axeln om båda är hemma samtidgt…

    Kram

  6. MEN ÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!

    sånt där stör jag mig på nåt enormt, folk som ska lägga sig i hur man gör när de gäller barn o föräldraledighet o just de där med att kanske åka iväg o låta pappan ta hand om barnet. Det är väl upp till varje förälder hur de vill göra.
    Det är ju föräldrarna som känner barnet bäst. Barnet har de ju lika bra med mamman som med pappan- och i dagens moderna samhälle så är de ju faktiskt fler o fler pappor som är hemma o är föräldralediga istället för mamman, o vissa delar ju 50/50 med.

    Nää som sagt, folk ska sluta med o lägga sig i hur man gör me sånt som förälder. Man är ingen dålig förälder bara för man åker iväg eller börjar o jobba lite smått så barnet får vara med pappan.

    JA det är fullt liggläge i BT- när jvi bestämt oss för o köpa en sån vagn så kikade jag faktiskt runt lite innan på olika trådar o läste om vagnen- då va de hur många som helst som skrev att de hade köpt en mjuklift som de tänkte ha bebisen i. Så de funkar ju kanoners det =) För vår del va de väl aldrig egentligen någon tvekan om o köpa en liggkorg till dock. För då får man ju ha bebisen vänd åt sitt håll så man kan ha lite mer koll på den. Tycker den funkar jättesmidigt ändå, en del liggkorgar kan ju va så klumpiga. Men inte denna!

    önskar er en trevlig fredag, kramar

  7. Alltså vad tycker papporna i det här?
    Vad sa Magnus när du fick de korkade kommentarerna?
    Kul att känna att folk tror inte kan ta hand om sitt barn, ja dom som inte
    känner er förstås.
    Tänk om det vore mot oss mammor?
    Att ingen litar på att vi kan ta hand om vårt barn?
    Kan bara tänka mig på hur ledsna de blir av sånt här.
    Tycker det är helt sjukt. Att andra ska ha åsikter vad som är
    bäst för ens familj. Det kanske bottnar i avundsjuka, vilket
    man får hoppas.

    Hoppas det går bra med flytten =)
    Kram

  8. Jag har tyckt att det varit jätteskönt att jobba lite och ha lite egen tid och det har varit väldigt nyttigt för David och Olivers relation med. Dock får man se till att man får annan egentid också så det inte blir en kvinnofälla. Men allt blir ju vad man gör det till, jag personligen tror att det är viktigt, att lugnt kunna lämna sitt barn med pappan några timmar!

  9. Jag syndar och har skumläst inlägget bara (för trött, men ämnet är så himla intressant) och kommentarerna har jag inte läst (än). Hoppas därför jag inte upprepar vad andra redan sagt:

    Alltså. Är det inte såhär att jämlikheten är ett problem. Det är så jefla lätt att skrika efter rättvisa tills det är dags att själv ge med sig. Av ledighet, känslor, ansvar. FY för brudar (för det är nästan alltid kvinnor som kritiserar) som ropar uppför fel träd. Och HEJA dig som fixade dela med dig!! Så jäkla glad jag blev när jag läste det här inlägget, du ÄR en förebild. På MÅNGA vis!!

    Krams!

  10. Kanske va kräkan jag led av. Men jag kräkte aldrig. Grymt jobbigt var det iaf.

    Förstår inte varför man ska lägga sig i andras beslut. Hade min man velat vara hemma med barnen hade han fått det. Skitbra inlägg!

  11. Jag blir inte alls glad. Jag tycker det är ledsamt att många kvinnor inte vårdar det speciella band som faktiskt knyts (och ska knytas) under den första tiden. Det är ju för farao vi kvinnor som bär och föder barnet. Konstigt vore det väl om inte mamman skulle vara den viktigaste personen för barnet den första tiden. Konstigt vore det om det inte är vi som är babyproffsen. Pappan blir proffs, förr eller senare, han också. Det handlar ju inte om att man inte ska ha egentid eller att man ska idiotförklara papporna, eller att pappan inte är viktig. Det är det som stör mig med den här debatten.

    • Förstår jag dig rätt om du inte blir glad när du får höra om kvinnor som väljer att jobba/studera eller bara låta pappan ta hand om barnet i bland?
      När du skriver att kvinnor som väljer att göra så ”inte vårdar det speciella band…” så menar du i samma andetag att mannen inte har något speciellt band till sitt barn? Eller? Det är helt sekulariserat och att mor och barn knyter an är mycket viktigare än far och barns anknytning? Av just den anledningen som du nämner, kvinnan har burit barnet i 9 månader och kommer med största sannolikhet även att amma det ett antal månader så får kvinnan så mycket grattis. Varför inte släppa in mannen så han får möjlighet att bli ett babyproffs och inte bara ”proffs” som du skriver? Om de första månaderna med anknytning är så viktiga för modern och barn varför är de MINDRE viktiga för pappa och barn? Jag förstår inte.
      Jag har sett många pappor som inte TILLÅTS bli vare sig babyproffs eller som du förutsätter proffs ens när barnen hunnit upp i skolåldern pga ”det viktiga bandet mellan mamma och barn” så nej, jag köper inte ditt resonemang. Men som sagt, alla gör som de vill och så som de tycker är bäst för sina barn. Jag tror på att pappans anknytning med barnet är lika viktigt som mammans och måste hjälpas fram då det ju inte har 9 månaders försprång.

  12. jag håller helt och fullt med dig, jag har stött på så många mammor som inte vill ge papporna någon ledighet med sina barn förutom de få dagar som inte går att skriva över.
    de mammor är samma som även kallar det att papporna passar barnen när han är hemma med dem istället för mamman. men hon skulle aldrig själv säga att hon passade sina egna barn..
    så j*vla irriterande och ja, jag blir så provocerad.

    det är som nu när jag och mattias ska till bacelona och astrid ska bo hos mina föräldrar i fyra dagar. då tycker folk att det är ju fruktansvärt att vi inte tar med henne.. ursäkta mig?
    jag vill ha lite egentid med min man, vi hade ingen bröllopsresa, detta blir som en liten bröllopsweekend. men ändå vill folk ge en dåligt samvete.
    vi försöker också lämna bort astrid med jämna mellanrum, helst (drömscenariot är 2 ggr i mån.) iaf en gång i månaden så att jag och mattias kan få lite tid att bara vara vi och inte bara mamma och pappa.
    det många inte förstår är att jag kan älska astrid mer än livet själv och fortfarande så tycker jag inte att mitt kall i livet är att bara vara mamma, utan jag vill även vara mig själv och göra saker för mig och min man. detta betyder ju inte att jag inte älskar astrid. det är detta som folk har så svårt att förstå. och ja, jag blir så himla trött…
    kram

  13. Pingback: Kanske en Förlossningsdepression? | LIWet och vardagen

  14. Nu har jag läst det här inlägget flera gånger och jag förstår inte vad du menar. Det är väl självklart att mammorna är mer värda i början när barnen är små. Jag skulle aldrig lämna min dotter ensam med min sambo nu, och då har hon ändå fyllt ett år. Han kan ingenting ju, om han byter blöja får jag göra om, om min lilla sessa är ledsen är det jag som tröstar. Och hur skulle vi ha gjort när sessan slutade amma och bara ville äta hos mig när hon fick flaska? Skulle jag låtit henne hungra ihjäl?

    Nä vet du, vi mammor föder barnen för att det är vi som är menade att ta hand om dem tills de är stora nog att börja på dagis, innan dess får då min sambo bara vara ledig med OSS. Alltså de där dagarna som vi kan vara lediga tillsamans, typ 100 stycken eller hur många det nu är.

    • Hej Marika.

      jag tycker synd om dig som tycks ha hittat en fullkomligt inkompetent man.

      Och jag tror inte din dotter är sessa. Jag tror hon är ett helt vanligt och icke-kungligt barn.

      Hejdå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>