Varför antas jag vilja ha rabatt på barnkläder inför morsdag?

Den frågan har jag ställt mig nästan tio gånger den senaste veckan. Varför innebär morsdag att jag som kvinna, mamma, syster, dotter vill ha eller kanske snarare behöver, morsdags rabatt på barnkläder?  Jag fattar det inte. Gör ni?

När jag till och med får mail från klädföretag som jag anser vara duktiga på det här med könsneutrala barnkläder, de som jag tycker har kollektioner där färg och form inte är för flickor och pojkar utan anpassade för lekande barn kommer dragandes med morsdags rabatt då blir jag uppriktigt sagt förvånad. Men mest av allt ledsen.

Eller egentligen. Varför skulle JAG vilja ha rabatt på något inför morsdag egentligen? Om det nu var så att vi”firade” mor- eller farsdag med presenter så är det väl partnern som ska fixa det. Eller har jag missat hela konceptet med de där dagarna? Eller är det kanske så att jag som mor ska köpa extra mycket prylar till mina barn just då? Jag fattar faktiskt inte. Inte alls.

Och sen den tredje aspekten av det hela. Får män lika mycket erbjudanden inför farsdag? Köp slipsar åt dig själv! Köp en kepsar åt din son! Är det så? Eller antas det bara vara så att män inte kan handla presenter till sina barns mödrar eller sina egna mödrar och av den anledningen så får vi sköta shoppingen själva? Åt oss själva?

Jag blir så jävla less!

En av de största skillnaderna mot förut

Det är att jag tar mig tid att njuta. Jag tillåter mig själv att läsa i ett ostädat rum. Att stanna upp och bara titta på när mina barn leker. Att promenera i stället för att halv springa.

20130522-091457.jpg
Som nu på väg till jobbat, tänk så fin promenad jag får. Livskvalité!

Trettiotre

 

 

Läs

Och begrunda sedan att facebook har blockerat länkningen till det här inlägget på dess orginalsida. Funderar allt mer på att försvinna från facebook, för om de tillåter grupper som sprider bilder på oventande kvinnor, tillåter sidor för nationaldemokrater, tillåter skit som diskriminerar utifrån kön, religion, etnicitet eller sexuelläggning, annonser med halvnakna kvinnor men inte tillåter en länkning till ett inlägg om feminism, då har facebook helt tappat mig.

Fikatjänst

Socialträning, fikatjänst, pratkvart. Allt är en beskrivning av det första steget mot att börja jobba igen. Det känns bra. Bättre än förväntat. Lugn, förväntansfull och socialt uttorkad möter jag denna nya rutin, att klä mig för att gå iväg. Att veta att jag är väntad, ja till och med saknad. Att sitta på händerna för att inte kasta mig in i arbetet. Inte alls faktiskt utan bara hälsa på. Fika, prata, vara social.

20130507-113305.jpg
Steg ett alltså. Nästa kommer troligtvis i slitet av maj. Men nu, är jag just här, i steg ett. Ingen oro eller stress mot nästa utan ett lugn i det här. Det hade varit omöjligt för fyra månader sedan, så något har jag visst fått med mig.

Det sjuka i att vara sjuk när man redan är sjuk

Här hemma är vi snart inne på andra sjukveckan. Först var det Lilla M som var febrig torsdag/fredag förra veckan. Så fick Lilla A feber på söndag kväll, Magnus på måndag morgon och jag natten mot igår. Lilla M är pigg och har varit på förskolan den här veckan men med oss andra är det värre. Igår varken åt eller drack Lilla A på hela dagen. Hon sov 20h på ett dygn. Så loj tror jag ingen av barnen blivit tidigare. Så loj att jag fick lura i henne Cola och salta kex för att motverka vätskebrist. Jag och Magnus mår snäppet bättre.

Och så var det det här med det sjuka i att vara sjuk när en redan är sjuk. Det sjuka i att jag i huvudet inte varit så här pigg på flera veckor. Det sjuka i att jag trots nära 40 graders feber mår bättre än på väldigt länge. Men så är det ju först nu, som sjuk sjuk som jag åter igen skitit i dator, smartphone, skit hörnen och bara vilat. Galet, men otroligt skönt.