När en blogg går i graven

Så känns det inte mer än rätt att tacka alla er som följt mig ( oss) genom åren. Att tacka alla er som vi har fått lärt känna både i cyberrymden men även på riktigt. Att tacka för det otroliga stöd, den värme och omtanke som ni har delat med er av. Och för de skratt, tårar och den förståelse ni alla delat med mig. Tack. Men nu är det dags att säga adjö. Barnen blir större och jag vill respektera deras integritet. Deras rättighet att själva välja i vilken utsträckning de ska finnas på nätet. Jag har alltid vetat att den dagen ska komma men under våren har det blivit allt tydligare att Lilla M själv måste få välja detta nu (alltså väljer jag inte närvarande iom att hon är för liten för att förstå vad valet är) precis som hon är stor nog att välja kläder till förskolan eller vilken tablettask hon vill ha på lördag.

Jag har även under den här våren insett ett och annat om prioriteringar, om att lära känna sig själv och ens begränsningar på nytt. Och jag har även kommit till den personliga insikten att det som händer och sker på facebook, instagram och twitter är inte det som är det viktiga i mitt liv. Det viktiga händer här och nu, innanför våra fyra väggar och inte på en 16 tums skärm. Så förutom att det här är det sista inlägget på den här bloggen så kommer jag även att bli analog inom en snar framtid. Skippa telefon med internet, facebookapp och instaweather och istället satsa på kvalité i de relationer jag vill vårda. Ett SMS i stället för ett grattis på instagram när någon fyller år, ett telefonsamtal i stället för ett inlägg på någons wall. För den tredje saken jag insett den här våren, då telefonen varit mer avstängd än på och då folk ringt sambon för att nå mig då jag inte svarat på facebook är att jag saknat det. Samtalen. Och det är så mycket personligare att ringa någon än att ”gilla”.

Så vill ni mig något så finns jag numera på Eniro. Eller i en lekpark i Gävle.

Elizabeth vet vad service är

Lilla M och Lilla A har fått välja en varsin beppehatt från Lillagrodan design. Då båda har ett huvudomfång på mellan 50,5 -51,2 cm blev jag lite osäker på vilken storlek de skulle ha och bästa Elizabeth som driver Lillagrodan skickade då hem provex till oss. Och nu, tre arbetsdagar efter att orden skickades har flickorna fått nya solhattar i Beppemodell. Service på hög nivå!

20130531-133527.jpg

20130531-133535.jpg
Flickorna är väldigt nöjda med sina hattar sydda i retrotyg, ja jag med. Tack Elizabeth!

20130531-133650.jpg
Och tycker ni det är tomt här inne är det för att vi njuter av livet. Utelivet. I parken, på cykeln, bland det gröna på balkongen och uteplatsen på jobbat. En ny era började för oss i måndags, men det måste jag nog förklara mer om en regnig dag..

Bags by Fuzzies

För en vecka sedan fick jag hem ett paket från en barnbutik som jag beställde med det inställda Furuviksbesöket i åtanke. En av produkterna används dagligen, Vilket var tanken, nämligen en väska att fästa på barnvagnen. Bags by Fuzzies är märket. gjord i stadigt ”gore tex liknanade” material, och lätt att hänga på och av. Långa eftermiddagar i lekparker, turer på stan eller bara för att få med sig extra kläder till förskolan. Ja jämt. Blev en perfekt ersättare till vår stora gamla skötväska nu när vi åter igen måste bära med oss tusen ombyten om ifall olyckan är framme.

20130528-082919.jpg

20130528-082925.jpg
En svart. För sådan är jag. Önskar att jag hade lite mer sisu när det kom till färg för då hade jag valt den limegröna. Men nästa gång kanske. Ett bra komplement till korgen under vagnen. Och nu när ståbrädan har byts mot cykel för den stora så fungerar det ju faktiskt att ha en väska på handtaget även på den lilla Brion.

Inte en bokstav blev som planerat.

För helgen som var hade vi storslagna planer. Magnus och Lilka M skulle på badhuset på fredag eftermiddag, jag och Lilla M skulle på säsongsinvigningen av Furuvik med Alfva och småflickorna. Och söndagen skulle spenderas nära Uppsala hos mormor och morfar där även min mamma var i helgen. Men så blev det inte. Jag var slutkörd efter första veckan på jobbet, flickorna påverkade av allergi och öroninflammation och Magnus hade känningar åt halsen. Så vi ställde in. Istället packade vi bilen och for till Dalarna, mot Magnus familj, mot förhoppningsvis lite avlastning och avslappning på en gräsmatta.

Precis så blev det. Kanonväder, förkylda och med ont i halsen, har vi ändå haft en superhelg.

20130527-135022.jpg

20130527-135040.jpg

20130527-135052.jpg

20130527-135112.jpg

20130527-135119.jpg

20130527-135134.jpg

20130527-135141.jpg
En fin försommarhelg. Fler sådana åt folket!

Snart har hela familjen torra byxor

Lilla A har sedan förra söndagen varit utan blöja på dagtid. OM vi ska jämföra henne med Lilla M så är det i princip lika gamla när vi har tagit bort blöjan för dem. För Lilla M gick det fort, eller i alla fall trodde vi det, och inom tre veckor var hon torr dygnet runt. Jag inser nu att hon kanske inte var speciellt snabb egentligen, eller så är båda våra barn snabba, för LIlla A är nu torr på dagtid både hemma och på förskolan. HOn säger till med ett försynt men ändå beordrande Kissnödig och gör sedan sina behov på lämpligt ställe. Och i och med att sommaren är här så är det så enkelt, bara att dra ner ett par leggings och låta barnet kissa i en buske. SÅ skönt. De senaste dagarna har hon även börjat gå på pottan helt självmant, utan påminnelser och att hon numera väljer pottan även de korta vakna stunder hon har blöjan på ( vid läggning/direkt när hon vaknar) förstärker känslan av att hon verkligen är mogen för att bli torr. Så skönt!

Så enkelt, och för en nybliven tvååring är det väldigt spännande att sedan undersöka vart kisset tar vägen. Väldigt spännande.