Och ska jag vara helt ärlig så är det skönt. Speciellt utomhus. Men som ni märker så finns det väldigt mycket mindre tid för att blogga. Äldre barn medför även större kran på aktivitet. Just nu är vi mest ute. När vi inte är sjuka då förstås.
Nû igen!
Dagen började så bra som den bara kan. På ÖF.
Så hämtade vi Mait och gick ut som ni kan se. Gick in, åt middag, mest frusna ärtor för Mait. Galet jag vet.
Och sen blev den gnälliga ettåringen varm, riktigt varm.
Nu sover båda och sjukan som jag haft på känn sedan i måndags pga Mait och Almas återigen svullnade körtlar är ett faktum. Suck. När ska det ta slut? På Almas ettårs kontroll igår sa BVC tanten att det normala är mellan 12 och 15 infektioner per år från ett år upptill fyra, fem år. Typ fem kvar innan flickornas kvot är fylld med andra ord…
Valborgsmässoafton
Och vi leker i parken.
Med en dotter som verkar ha en napp gömd i varje ficka…
Vi vuxna njuter i solen..
Allt medan köttet till kvällens grillning marineras och grillgallret, i ett försök att göra det rent, ligger i blöt där hemma.
Barnen och morfar Lasse
Det här med att försöka få till bra kort med mer än en person är inte helt lätt. Speciellt inte med en tvååring med myror i brallan, en ettåring som vill klättra upp på bordet och en morfar som vill busa med dem.
Det blev i alla fall två riktigt bra. 
Hej då morfar Lassse och Mone var det sista Mait sa när hon vinkade hej då genom köksfönstret.
Ett ettårs kalas senare eller Hipp hipp HURRA!
Att som lillasyster till en storasyster som inte riktigt förstått konceptet med att andra också kan få paket och fylla år är det svårt att få öppna paketen själv. Dock verkade Alma ganska nöjd med den arbetsfördelningen och var mest intresserad av folket som kollade på.
Hmm, är det där paketet till mig med?
Jamen tänk att det var det.
Både vi föräldrar och de kära som var närvarande hade helt glömt bort att det kanske kunde vara smart med något litet till Mait även på Almas dag. Kära Ida och Z kom dock ihåg och hade med sig en namnskylt av pärlor till Mait, tack!
Tårta blev det, även för Alma.
Tusen tack från Alma för alla presenter, kort och grattis lite överallt i cyberspejs. Vi har haft en fin ettårs dag och nu är det vår så alla sommarkläder och uteleksaker Alma fick i present kommer väl till pass. Tågbanan och böckerna får blida sin tid tills vi kommer in igen i oktober. 
Nu är våren kommen
Och är så välkommen. Balkongen är vårstädad och imorgon blir lilla pärlan ett år. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira in våren. Eller en ettåring!
Loppisfyndat
Det som för mig är det roliga med att gå på loppis är att det går att göra sådana fynd. En hel kasse kläder, Villervalla, Blingo, Po.P och annat för två hundra kronor. Sen att det är en ren kontemplation att få gå och strosa, klämma och känna, är en annan femma. Jag har turen att min karl stannar gladeligen hemma med barnen så länge han slipper springa på loppisar. Vinst åt båda hållen så att säga.
Vårskor -check!
Efter lite irritation på det urkassa utbudet av vårskor utan Hello Kitty eller Spindelmannen fick det bli dessa.
Vita med rosa detaljer. Inte ultimat med en onge som älskar vattenpölar och leriga diken, men de är i skinn så de får våttorkas ofta helt enkelt. Inväntar annars att Stadium ska släppa sina Point Zero springskor. 149 kronor för ett par skor som Mait älskade förra sommaren. Väl värt pengarna.
För att det är lördag?
Vi kan nog numera officiellt säga att Mait får äta godis. Idag fick hon 10 små godisar (mest non stop) i en påse när vi var på ICA. Denna påse visade hon sedan stolt upp för alla i och utanför affären och för alla vi mötte på vägen hem.
Jag är strukturellt emot att ge barn godis och sötsakernas intåg i Maits medvetande hade gärna fått vänta. Men å andra sidan så har godis nu varit väldigt laddat ett tag. Vi börjar närma oss ett normalt förhållande nu när hon får smaka. Kanske är det bättre att avdramatisera sötsaker? Inte så att det ska vara fri tillgång, finnas hemma eller vara något barnen får vid varje bilresa/affärsbesök/sjukdom eller filmkväll, men att det ändå är naturligt. Inget som bara ges på lördagar och därför måste ges på lördagar. Missar man några veckor är det inte hela världen. Målet med helgen ska inte vara en påse godis. Godis äter man för att det är gott, ibland trösterikt, men oftast för att det är gott. Om det är en chokladboll till kaffet på måndagen när vi tar oss en fika i parken eller popcorn framför bompa på fredagen spelar egentligen ingen roll. Det är gott, oväntat och en liten, om än lyxig, bonus i Maits värld.
Fredagstradition
Varje fredag när jag inte jobbar försöker jag upprätthålla en fredagstradition. ÖF på förmiddagen och sen biblioteket med fredagsfika på fiket här. Mait stojar runt i skolan som ligger här, Alma sover och jag får dricka kaffe.
Hemma fortsätter vi traditionen med att baka pizza och bollibompa med hela familjen. Ett bra sätt att inleda helgen. Vad har ni för traditioner på fredagar? När jag var barn var det badhuset med pappa och sen pizza till middag och ostbågar framför Disneydags. Det var tider det.
En omstart
Det är vad jag behöver. Efter ledigt över påsk och konferens i Danmark är behovet av att inte jobba större än tidigare. Inte för att jag inte har fått återhämta mig och vila ut utanför att det gett perspektiv på hur mcket jag vantrivs med mitt arbete. Just nu är jag föräldraledig den här veckan, men ja vi får se. Jag tar lite paus från allt och ska försöka ”hitta mig själv”. Det enda jag vet just nu är att vantrivseln med hur min arbetssituation ser ut äter upp all energi, glädje och hopp om framtiden.
Och ja, jag fick inte jobbet i Skåne. Skit trist, men det är inget jag grämer mig över. Längre.
Det kan bara bli bättre…
Trots klarblå Himmel i Umeå i morse var vår avgång mot Arlanda och vidare flyg försenad ganska precis två timmar. Anledningen var dimma i Umeå i går. Yeay! Nu bordar vi i alla fall mot Köpenhamn. Tre starter/landningar fredagen den 13:e, tur jag inte är skrock full.
Hemma!
Och det första ongarna får och vill göra är att bada.
Nu ska jag packa. Konferens i Randers är det för mig i helgen. Har på känn att det är lite mer vår där än här i Umeå. Det är ändå 145 mil söderut.
Tillbaka i civilisationen
Så. Nu är vi åter i bebodda trakter. Barnen saknar far- och morföräldrar, vi respiten med att ha åtminstonne ett barn på förskola. Semester? Det är ett ord som under några år framöver kommer innebära allt annat än vila och återhämtning. Som det ska vara med andra ord.
Idag väntar oss 37 mil i bil, en lunch på IKEA och tvätt. Imorgon 05.30 åker jag till Danmark.
Nu börjar semestern.
Vi är på resande fot. Först en mellanlandning hos min far några nätter sen vidare mot Idre och Magnus familj.
Det bästa med ”semester” är att kunna förmiddagsmysa. Hela familjen.
Pappas flicka
Hur ska man annars tolka att liten Alma gärna står och lutar sig mot sin far. Inte bara ibland eller kortare stunder utan väldigt ofta och länge. Det är fint att se hur hon tyr sig till honom. Inte för att jag är mindre viktig men de har ett speciellt band och det tror jag är mycket tack vare att de har varit hemma tillsammans hela hösten och våren. Tänk vad lyckligt lottade vi är som kunnat vara hemma med barnen båda två för med Mait så pluggade Magnus och fick mycket tid med henne den första terminen och sen jobbade jag hennes första sommar. Det är jag tacksam för.
När vi andra städar
Så är det i alla fall några i ”familjen” som får sig lite roligt ;-)
Städade gjorde vi för att vi idag fick ”finbesök” av karin med familj. Mer om det sen. Nu jobb.
Vårtecken även i Norrland
Även här uppe i norr börjar våren komma. Inte bara har snön smält bort något enorm senaste veckorna. Världen vaknar till liv och nu har jag sett både krokusknoppar och videungar.
Tänk att jag blir lika glad varje vår. Det är inte direkt så att våren kommer som en överraskning menar jag ;-)n
Även om bilden är från i år, från vårt kvarter så är den ett april skämt för just idag har vi nollgradigt och snöfall..
Magnus, eller han den där jag ska gifta mig med.
Han är fin han. Och ibland lite knäpp, men det är nog ett måste för att idag ha klarat av fem år i mitt sällskap. Tack älskling. Fem år och två barn senare liksom.
Det var bara det jag ville säga. Tack och hej!
Vad har ni i era tidningsställ?
Som ni ser så har vi förutom några nummer av Fokus, Transportarbetaren, Expo, IKEA katalogen och några fototidningar en Mait. Är man tillräckligt trött funkar tydligen ett tidningsställ som sovplats. Älskade tvååring.
Nu ska jag följa hennes exempel, inte somna i tidningsstället men somna. Slut efter att ha jobbat och ändå är kroppen och knoppen i högvarv. The story of my life. God natt!
Det finns hopp även i det könsstereotypa leksaksutbudet
Att jag är emot de könsstereotypa leksakerna har nog inte gått någon förbi. Jag förstår verkligen inte varför killar skulle gilla tuffa lekar, fordon och riddare medan tjejer skulle gilla dockor, princessor och att laga mat. Jag förstår verkligen inte. Kanske är det för att jag själv som barn lekte mest med pojkar, sprang i skogen, byggde kojor, cyklade ikapp, pallade äpplen, lekte skola i lekstugan, klippte håret av mina barbiedockor så att de inte skulle vara så tjejiga och hjälpte mormor laga mat. Var jag onormal? Eller är det så enkelt att mina föräldrar tillät mig att leka med det jag själv ville och tyckte var roligt?
Hur som helst, idag snubblade jag över den här artikeln om lekmer och den ger mig hopp. Hopp om att barn även i framtiden kommer få utvecklas med leksaker av alla sorter oavsett kön. Att det ska bli mer accepterat att killar klär sig i rosa, leker med dockor och lagar mat i stålmannen dräkt samtidigt som flickor leker pirater, klättrar i träd och bygger Riddar lego. Tack!
– Jag vill också poängtera att vi inte har gjort det här för att plocka poäng och fördelar. Jag är 71 år och när jag växte upp sågs det inte som normalt att pojkar ville leka med dockhus men jag tycker att barn ska få leka med precis vad de vill.
Tänk va, 71 år och även han har förstått att barn ska få leka med precis vad de vill. Tänk om fler kunde få den insikten.
Med snubbla menar jag så klart att länken till artikeln dök upp i mitt twitterflöde. Som vanligt är det där det händer.
.
Angry face!
Det är inte lätt när det inte går som man vill. När man inte får det man vill. Eller när man inte vet vad man vill.
.
Syskonen
Vi har fått order om att backa med bilen, inte bara ut ur parkeringsplatsen utan en längre sträcka. Något är fel och ett av de möjliga felen kunde tydligen åtgärdags med att backa. En något vag åtgärd men eftersom Mait har pratat om att åka bil så for vi iväg hela familjen. Med en karl i bilen som inte hade ätit blev det ett stopp på restaurang ”gyllene måsen” för lite till livs i bilen. Mait hade dock somnat så hon fick sin burgare hemma och ja Alma hon fick ingen alls. Trodde vi..
Jaja, det går inte alltid som man tänkt sig. Behöver jag skriva att när Maits vilja att dela systerligt tog slut bråkade de systerligt i stället.. För var dag som går får vi allt fler indikationer på hur syskonkärlek verkligen kan te sig. Både den mjuka och den lite hårdare varianten.
Best ever, på Alma vill säga
I alla fall om jag själv ska bedöma mina kort på barnen. På Mait finns det massor av fina kort, ja på Alma med, men riktigt så här bra har de inte blivit tidigare. Kanske för att hon var sysselsatt med annat och kunde släppa sin vilja att ta sig mot kameran så fort som möjligt. Eller kanske bara för att inte Mait var med så jag kunde koncentrera mig på Alma. hur som, jag är sjukt nöjd.Vad tycker ni?
Tror jag måste skicka in och förstora dessa, alla fyra och sen hänga dem på väggen som jag satt dem i det här kollaget. Jepp det måste jag.
För första gången
I alla fall tror jag det är första gången, minnet sviker mig lite. Men som sagt vi säger att det är första gången jag och Alma är på ÖF själva, utan Mait som är på förskolan idag och utan Magnus som fick duscha och äta frukost i lugn och ro och sen komma efter.
Vi hade det så trevligt. Alma är en helt annan tjej när inte Mait är med så det är kul att se, dock blir hon lite fegare, men det kan ha att göra med att hon såg sin chans att få mamma och pappa för sig själv. Den första timmen så satt hon inte mer än en meter ifrån mig, när jag gick och hämtade kaffe följde hon efter mig som en hund. Det har jag aldrig varit med om tidigare.