LIWet och vardagen som Liw – Mamma till två inom 16 månader

Då. I just det ögonblicket. När de tunga ögonlocken motsträvigt stängs. Då vet jag att vi gjort något rätt. Att våra barn är trygga med oss. Hos oss.

Mait och jag mars 2011

Att kunna ge barnen trygghet och kärlek är för mig mycket viktigare än saker. Så därför känns det lite extra i hjärtat när de somnar i min famn. När de söker tröst efter att ha slagit sig eller bara vill mysa. Då vet jag att vi gör rätt. Det är min ledstjärna i mitt föräldraskap. Inte någon bok, någon bloggare eller BVC tant utan hur barnen reagerar på vad vi gör, vad vi får för respons och vad våra magkänslor säger oss. Samt en stor gnutta tålamod. Men att lita på just känslan. Det är nog det smartaste val jag gjort sen jag fick barn. Att inte låta andras erfarenheter begränsa mig i mitt föräldraskap.

Alma och Magnus Juni 2011

Att kunna tillhandahålla trygghet, inte bara från föräldrarnas varma famnar utan i den miljö barnen växer upp i måste vara en av föräldraskapets största behållningar. Tänk då otillräckligheten som ska infinna sig när man som förälder inte kan ge sina barn det. Inte kunna ge dem en trygg miljö att växa upp i, en lugn skola, ett kvarter som det inte skjuts i eller något så enkelt som tryggheten i att ha mat på bordet. Det är nog tyvärr en verklighet som blir allt vanligare i dagens Sverige. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan ge mina barn trygghet, vad det än må vara för trygghet och hoppas att de barn som inte har trygghet i sin omgivning i alla fall finner den i sina föräldrar och syskon. Jag hoppas det, men vet att så inte är fallet. Och är så tacksam för att vi kan ge våra barn trygghet, inte lyx, men trygghet.

.

Vet ni vad det är? Jag blir sugen igen. Är ganska nöjd med två just nu, men däremot vill jag FÖDA barn igen.
Jaja, vi får se, kanske får Magnus sin dröm uppfylld och får en egenhändigt producerad rollspelsgrupp. Det får tiden utvisa.

Idag gratulerar vi Karin och Andreas som blivit föräldrar till en dunderklump inatt. Och så klart grattis till Lovaliten som blev storasyster på köpet :-) HURRA!

Imorgon är jag frisk igen. 13,5 timmar på schemat och mens. Ikväll äter jag några rutor choklad. Så de så. Imorgon är en annan dag och jag ska besvara kommentarer. Imorgon alltså. Nu njuta.

Snälla snälla vädergudarna ge oss riktig vinter och inte bara snöfall och duggregn om vartannat, gråa skyar och plus grader. Jag vill ha sol, uppehåll, lagom med minus grader och blå himmel.

Hur svårt kan det vara? tur vi fick några fina dagar när vi var i Mora mellan jul och nyår så Mait fick prov åka snowracern hon fick av sin morfar i julklapp. Skoj var det och fort gick det.

Just nu och här längtar jag lite extra när Magnus har gått ut genom dörren för att hjälpa vänner att flytta och barnen sprudlar av energi.

Alltså när jag inte kan sova så tittar jag gärna in på Google analytics. Fråga mig inte varför men det är de där knäppa sakerna som jag tycker är roliga att upptäcka. Som att den 16 januari var det genomsnittliga besöket här inne 9,05 minuter. Under resten av januari ligger det på 2 minuter. Jag måste verkligen ha skrivit något jätte intressant då. Något som fick er alla att läsa om, fundera, reflektera och kommentera. Titta själva. Ett inlägg producerade jag den måndagen och det var detta. Känns bra eller vad jag nu ska säga att just det inlägget genererar ett så långt besök.

Eller när jag kollar vad för stolleri det söks på för att hitta hit. Ja förutom de klassiska sakerna som hinnsvepning, liwet, vardagen, Liw, Mait, Umeå, mamma, blogg osv så ligger frasen God natt små kamrater väldigt högt på listan med över 100 träffar bara i januari. Även LSD ligger på topp 50, liksom jag hatar män och min bebis gör mig rädd. Jag vet inte hur de sista två fraserna kan få träffar hos mig, men välkomna alla nya som gamla läsare. God natt små kamrater är dock inledningen på en god natt visa jag sjunger för Mait och Alma och som min mor sjöng för mig och lillebror när vi var små. Nu tvingar dock Mait mig att sjunga visan om Maitan. Egoistiska unge ;-)

När Maitan kom till jorden

det var en väldigt kaller dag

Och julen hade varit

Men granen den stod kvar

(melodi: När lillan kom till jorden )

Hur som helst, sökord är roliga, önskar bara jag kunde förstå varför just den 16 januari genererade så långa besök. Så snygg var jag ju inte.

Visst är det väl typiskt. När barnen sover fint i sina sängar så är det jag som inte kan sova. Och mitt i allt detta, med datorn i sängen och visa kortet i näven, lyckades jag spärra det nämnda kortet. Så kul var det att lönen trillade in på kontot. Darn!

Vad jag skulle köpa? Lite skämmabortmig prylar på E.L.F . Billigt mineralsmink har dem, lite lång leveranstid ( som mest 13 dygn vilket var över jul iofs) men väldigt billigt och bra. Till och med min känsliga hy klarar av både sminket och borstarna vilket är ovanligt. Har handlat där ett tag nu och ja, jag är nöjd.

Kanske är det spärrade kortet ett tecken på att det är dags för även mamman i familjen att försöka dejta John Blund. Eller heltenkelt inleda någon form av köpstopp. Alternativ ett lät mer lätthanterligt ;-)

.

Min lilla bebis som inte är en liten bebis längre utan en ganska stor bebis har idag på förmidagen sovit nästan 3 timmar. Febern tar ut sin rätt.

Men vad gör det när hon vaknar så här pigg och glad? Måste säga att hon imponerar.  Nästan 39 graders feber nu i några dagar men hon håller ändå igång och är glad och pigg. Vore det inte för den varma pannan skulle det knappt märkas någon skillnad, ja de tre timmarnas vila på förmiddagen hör inte till vardagen men ändå. De är tuffa de här små.  Nu ska vi ladda inför storasysters hemkomst om en halvtimma med en stor stark kopp kaffe.

Påminner om TÄVLINGEN och BLOPPISEN som nu är full med barnkläder stl 50 – 80 och mer kommer.

En bra dag är det när vi alla hinner leka lite. Som härom dagen då Alma roade sig med gåvagnen och jag med kameran. Win på den!

För övrigt så är det full fart på Alma med gåvagnen nu. Sist Magnus och barnen var på ÖF härjade hon runt i gympasalen där hela förmiddagen, mer springande än gående. Snart 9 månader, tänk vad tiden går fort.

Nu ska jag och Alma fortsätta mysa, vi är ju ändå familjens sjuklingar.

.

Det är bra att vara sjuk ibland. Man får tid att mysa.

Mys, bus, sömn och lek. Den där saliga blandningen jag saknar så enormt nu när jag jobbar heltid. Så ja, ibland är det bra att vara sjuk.

Mait och resten av familjen tackar för att NI, våra vänner, ville vara med och fira Maits 2 års dag så här några veckor i efterskott. Vi hade det super, och Mait var helt slutkörd när vi väl kom hem. Som sig bör :-)

Och som vanligt så visar jag inte bilder på andras barn av hänsyn till deras privatliv.

Vi gjorde det enkelt för oss, lite cupcakes, marängtårtor, småkakor, bullar och till detta kaffe och saft, allt äggfritt så klart. Förhoppningsvis smakade det gott, jag vet i ärlighetens namn inte för jag tog bara en bulla, var inte alls sugen så LCHF gör susen med andra ord :-) Jag är ju super anti det där med att överdriva barnkalas, lite ballonger, serpentiner, papperstallrikar och muggar räcker. Hello Kitty/Cars tema släng er i väggen!

Några kanske såg den? En uppgiven status på facebook vid 21:24 typ Mait sitter på parketten och äter kall korv. Jag vill sova.
Det blev bättre. Jag och Magnus gick och la oss och läste. Mait med, fast i bokhyllan..

Efter fem minuters kojlek kröp hon ner bredvid mig med en bok och fem sekunder efter att vi släkt lampan sov hon. Och föräldrarna kunde inte sluta skratta.

Ikväll kommer hälften av inspirationen från APPEN jag berättade om i helgen.

För 2 vuxna behövs:

1 stor zuccini

3 dl grädde

2 pkt bacon

kryddor efter behag

Sätt en kastrull med vatten på kokning, salta väl. Stek baconet lätt, med eventuell svamp och lök, i smör. Tillsätt grädden och låt detta puttra ihop på svag värme i en kvart. Krydda. Hyvla zuccinin på längden, så det blir som bandspagetti i formen, och koka dessa i 2-3 minuter precis innan servering. (nästa gång ska jag dock koka dem max 45 sek, de blev för mjuka för min smak.)

Smaklig måltid!

Och hörni, missa inte tävlingen!

Jag har burit på nått skit i flera veckor nu, ont i halsen och småfebrig till och från samt ont i kroppen. Idag bröt det ut, kom hem efter mina 7 timmars jobb och däckade. Klev upp för att inse att Alma också har feber. 38,9 närmare bestämt. Tur hon stundvis har en storasyster som förstår att hon inte är helt pigg. Som när Alma skulle vila och blev ledsen, då var det Mait som tröstade.

I I morgon är det jag som blir hemma och tar det lugnt och Magnus får vikariera för mig, som vikarierar för honom när han är föräldraledig ;-)

Förra veckan sprang jag in på en leksaks affär och köpte vattenfärgsklubbor åt en bloggvän. Ståendes i kassan insåg jag att intresset nog kan vara stort för denna smarta produkt så nu har ni chansen att vinna den andra lådan jag köpte där och då.

För att tävla räcker det med att kommentera detta inlägg och motivera varför just DU ska vinna. Vill ni dela tävlingen på er blogg eller på facebook be my guest!

Mait älskar dessa och använder dem galant!

Så tävla på. Vinnaren utses nästa fredag.

Jag hade tänkt visa lite bilder men vi är trötta, ack så trötta.

God natt!

.

Hittade en app igår kväll med bara LCHF-recept, just nu 7 kr för den är under lansering.

Har kollat igenom receptlistan och det finns mycket smarrigt att prova på. Visst google är bra men jag blir lätt lite bekväm ;-)

Så där. Nu blir det kalas förberedelser för hela slanten. Mait ska firas och vid 13 kommer gästerna. Skynda skynda. Och ja, vi skiter i dieten idag.

Här hemma är badkaret förknippat med glädje. För Mait har det inte alltid varit så utan förra vårvintern, då jag var som tjockast och fetast var det inte kul att bada. Men så kom sommaren och med dem försvann alla eksem och vi kunde börja bada både oftare och längre samt ute vilket gjorde det roligt igen. Ja, så fick hon ju sällskap i karet också.

Nu när det bara är bad en gång i veckan för Mait så tar hon verkligen vara på den stunden. Sist så låg hon i tills vattnet var iskallt innan hon ville kliva upp. Me men, får man bara ha så kul en gång i veckan för farbror doktorn så är det bäst att passa på.

.

Egentligen är det helt absurt att kala det sovmorgon för klockan ringde 05.50 men jämfört med 03.50 är det det.
Frukost var jag inte sugen på, kanske för att jag tryckte hemmagjort fröknäcke med god ost vid 22 igår. Hur gott som helst och helt LCHF.

Dock blir hela kvällen ett avbräck från LCHF. Vi ska på disputations fest ikväll och aldrig att jag inte kommer äta det som bjuds. Och dricka för den delen. Vuxenkväll med kära Magnus är inte helt vanligt i småbarnskaoset.

Och barnvakt? Vem behöver det, som ni ser så klarar Mait biffen ;-)

När jag sitter och läser inne hos stora A om deras förlossning i tisdags, eller varje morgon hoppas på att Karin, Linda eller Jenny ska ha klämt ut sina väntade tillskott under natten så inser jag en sak. Mest kanske för att deras stora syskon är jämgamla med Mait, eller äldre. Jag inser att vi fick barn tätt. Väldigt tätt. Inte konstigt livet går i ett och tröttheten är förlamande visa dagar. Vi har ju banne mig två små barn. En bebis och ett trotsmonster ;-) En bebis som dessutom verkar ha satt i sinnet att börja gå vilken dag som helst och en två åring som mer än gärna visar lilla syster hur det ska gå till. Händer, fötter, huvud och hjärta är fulla. Överfulla och vissa dagar rinner det över. Men med insikten att vi faktiskt var jävligt snabba med en tvåa så kommer jag tillåta mig att känna mig slut ett tag till.

Två väldigt små fötter i början av Maj 2011.

Ska till och laga middag, det enda jag vet om vad det ska bli är att det är kyckling som är huvudingrediensen. Några tips på bra, lätta och goda LCHF-recept med kyckling?

Edit: Jag gjorde som jag brukar. Googlade lite, hittade inget som såg gott ut och lagade ihop en rätt på känsla.

Jag använde:

2 kycklingfilér
1 gul lök
1 röd paprika
3 dl små broccolibuketter
Grillkrydda
Chili
Paprikapulver
Olivolja
Smör
3 dl Grädde
1 dl CF
Soja

Tärna kycklingen och stek den i smör och olivolja. Tillsätt hackad lök. Stek tills mjuk. Krydda efter behag. Slå på grädde och CF. Låt puttra ihop så det blir krämigt. Smaka av med soja.
Låt under tiden broccolibuketterna ångas mjuka.
Fem min innan servering läggs den strimlade röda paprikan i grytan. Broccolin blandas med fördel i precis innan servering.

Mait åt det här också fast med pasta till också.

Smaklig LCHF måltid!

Det är sällan den där känslan av maktlös kärlek kommer över mig. Där i vår säng med Mait liggandes vid min sida tätt intryckt mot min mage, de små kalla fötterna inkilade mellan mina lår och den ena knubbiga handen i mitt hår och den andra på min mage.

Där. Då. Känslan av oändlig, gränslös men även maktlös kärlek. Tänk att den flicka som låg där så liten och bräcklig efter sin mardröm om tio och några år kommer skämmas för oss? Men än hellre tänk att jag kommer betyda lika mycket för mina flickor som min mamma betytt och betyder idag. Det var som att tappa andan, falla handlöst men ändå landa mjukt. Tänk att jag fått möjlighet att vara någons mamma.

Jag tappade andan.

Igår blev vi med släpade till ett ”lekland”. Eller släpade är väl att överdriva, ganska villigt var det då vädret hos oss är mer november än januari och lite bus och stoj inomhus lät som ett bra tisdags alternativ. Mait älskar det ju. Såklart. Och oss föräldrar gick det ingen nöd på heller ;-)

Det hela avslutades med en tvåårings signaturmelodi vill inte, nej, NEJ, NEJ!!!
Trötta och döva kom vi hem med en trött, skrikande Mait som inte lugnade sig innan hon fick smaka av pepparkakshuset. Giv mig styrka säger jag bara.

Apropå igår finaste Lilla A blev igår storasyster. Grattis i mängder stora och lilla A!

Det är inte alltför lätt att vid 04:15 trycka i sig en fet, proteinrik frukost. Men jag har hittat ett recept som nu används flitigt i arla morgonstund.

2 msk keso
3 msk vispad grädde eller 1,5 msk ovispad
1 msk frysta bär (tinade efter behag)
Kanel och kardemumma
En liten näve med mandlar och cashewnötter.

Blanda och njut. Står mig fram till lunch vid 10 på detta och den obligatoriska koppen kaffe vid 05-fikat på macken.

Imorse fick jag dessutom sällskap av Mait som skulle äta macka.

Inte helt fel med frukost sällskap men för Magnus del hoppas jag hon åt upp mackan och gick i säng när jag gick. Hon proklamerade bestämt att hon skulle ha en till i samma veva som mina skor åkte på så när jag gick satt hon vid köksbordet själv och åt smörgås, med den bestämda åsikten att kökslampan visst inte behövde släckas när hon gick och la sig igen. Älskade barn så fint det är att få se dig växa och utvecklas.

Jag är ingen vidare sporttjej, längre. Som ung simmade jag ett tag, red lite längre och provade även på både volleyboll, gymnastik, badminton och slalom innan jag fastnade för handboll och fotboll. Sen har jag såklart varit både pingisstjärna, orienterare, skidåkareare och briljant på skridskor inom skolans trygga gymnastikundervisning. Ja om man inte blev retad för att man inte hade de nyaste adidas skorna, hade fått bröst eller kanske inte klarade av att pricka basketkorgen för tre poäng. Men jag tyckte ändå idrott var kul och jag tycker än idag att det är jätte kul att både kolla, mest skidor och friidrott just nu dock. Och Innebär det föresten att jag blivit vuxen som tittar på sport som inte kräver en folköl i handen? Och när andan tränger på utöva sport. All sport som inte innebär brutna ben och risk för livet är rolig. Lite roligare är det att göra något med andra, vara del av ett lag, ett team men själv är också kul, eller kanske snarare kontemplation.

Hur som helst så finns det vissa saker inom idrottsvärlden som skrämmer mig. Som igår tillexempel och än mer i dag i efterdyningarna av gårdagens händelse.  En i mina ögon värdig vinnare av Jerringpriset blir nu i riksmedias kommentars fält, av Svenssons med sina arslen så djupt i tv-soffan att det säger ”slurp” när de reser sig, av kändisar, av andra idrottare, på twitter och i bloggar inte bara ifrågasatt för sin idrottsliga prestation utan hånad. Hånad för att han trillat av hästen minst 5 000 gånger. Ifrågasatt i sitt val av sport. Nedvärderad i frågan hurvida ridsport ens är en sport bland ”riktiga sporter”. Och inte bara det, tusentals tjejer och killar, kvinnor och män, står idag och funderar på hur det kan komma sig att de är dyngblöta av svett efter ett pass på hästen. Hur det kan komma sig att den sport som har flest utövare i organiserad form inte ses som en sport av medmänniskor. Och hur ett EM – guld i hoppning kan vara mindre värt än ett EM-guld i skidor, simning, fotboll, hockey eller friidrott.

I mina ögon spelar det ingen roll vem som vinner, i mina ögon har alla kandidater kämpat lika hårt för att komma dit de är. Säkerligen offrat sin barndom, sin ungdom, sitt sociala liv utanför sporten och den normalitet som för oss vanliga ”Svenssons” är svår att klara sig utan, om inte omöjlig. Och sen tycker ni er ha rätten att håna, nedvärdera och ifrågasätta hans rätt att kalla sig idrottsman. Hans rätt att vinna. Att vara bäst inom just sin sport.

Fair Play, idrott för alla på lika villkor, var ett utryck som var i hetluften i mitten och slutet av 90-talet. Och om inte jag minns helt fel så handlade det inte bara om att alla skulle ha samma villkor inom idrotten ( inga droger osv osv) utan även om att möta sina motståndare med respekt och ödmjukhet på plan, eller var man nu utövade sin sport, utan även i alla andra sammanhang. Extra tråkigt är det att se att de  som idag skriker högst är de som är lika gamla som jag, de som i tidiga tonår blev drillade av föreningar, lagledare och föräldrar att värdesätta allas prestationer och respektera deras val. Tydligen är det inte bara inom Hockey omklädningsrums mobben lever kvar efter knatteligan utan bland resten av idrotts Sveriges anhängare och förståsigpåare.

Ett stort grattis till Rolf – Göran Bengtsson, inte främst till Jerringpriset

utan till EM-guldet i hoppning som ledde fram till Jerringpriset.

Vill ni läsa lite av galenskaperna som skrivs kolla in kommentarerna här,

Inlägget för några dagar sedan var nog ganska orättvist mot Mait. Visst hon är nyss fyllda två och jobbar på väldigt bra med att göra slut på våra tålamodsreserver med sina ”Vill inte”, NEJ!, I_inte” och så vidare men nästan jämt är hon en väldigt glad två åring. Sjunger hon inte någon av favorit sångerna när hon traskar runt här hemma så pratar hon på med en väldig fart. Numera är det inte när hon är som tystast vi ska vara oroliga utan när hon skrattar som mest, då är det oftast något bus som är i görningen och högst skrattas det om hon får chansen att dra med lillasyster i buset.

Och ja, det är fortfarande lika roligt att bli kastad upp i luften :-)